Från noll till hundra på två veckor...

Nej! Titeln syftar inte på världens sämsta bil.

Den syftar på mitt liv.

Vad annars?

Lördagskväll, myskläder, Jason Mraz i bakgrunden. Dags för djupa tankar.

Det är helt sjukt, att för lite mer än två veckor sen var jag på gränsen att bli officiell erimit, till att idag ha så mycket att göra att jag inte ens hinner spela tv-spel. För er som känner mig vet vad det innebär.. för er som inte gör det kan jag säga att jag brukade somna med kontrollen i handen, vakna morgonen därpå, och fortsätta där jag slutade. Flera dagar i sträck! Men nu ska vi inte prata om min virtuella tillflyktsort (som förmodligen bottnade i ett grovt utvecklat beroende, vars abstinens jag förvånadsvärt inte känt en doft av sen jag började plugga). Jag vill bara få fram hur glad jag är. Hur min vardag helt plötsligt känns meningsfull, och hur lite jag tänker på min förr så starkt sociala fobi. Självklart finns det mycket kvar att väcka till liv, men skillnaden nu är att det inte känns hopplöst. Förlåt att jag börjar låta som en amerikansk smörig feel-good film, men euforin inom mig har puttat undan emo-Jocke från förstaplatsen :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback