Kapitel 2 - Ett annorlunda pirr
Efter en intensiv fredag och lördag kände han sig ovanligt rastlös denna tidiga söndagseftermiddag. Det liksom spratt i benen, vilken position han än intog och drevs smått till vansinne av den ilande smärtan som strålade ner längs höger ben. En heldag på Liseberg föregående dag hade satt sina spår i den gamla ryggskadan, då 90% av tiden hade handlat om att stå i kö, precis överallt. Han satt stilla vid fruktostbordet och funderade på om det hade varit värt det. Samtidigt svaldes två panodil med lika många klunkar vatten. Definitivt inte! Men sen var det inte heller för sin egen skull han valt att åka dit, utan för sitt kusinbarn med tillhörande familj som kommit på besök från Axvall. Om inte hans syster varit med, hade det varit än mindre värt det, men lyckligtvis följde hela familjestyrkan med. Vilket inte var allt för vanligt.
Åttans spårvagn dånade fram längs de gamla spåren. Brodern och systern hade satt sig en bit från resten av sällskapet och började av nån anledning prata om deras pappa som de båda sedan länge sagt upp kontakten med. De utbytte deras värsta minnen från tiden som barn med en alkoholiserad far och blev båda mycket förvånade över saker han gjort som den ena kom ihåg men inte den andra. Det kan te sig lite underligt, men detta var faktiskt första gången de hade delat sina tankar med varandra om sin barndom. På många sätt kändes det nyttigt, på många andra rev det upp gamla sår, men i det hela hade nog båda haft tillräckligt lång tid på sig för reparation att det faktiskt inte betydde så mycket längre. Det var redan ett avslutat kapitel, och ingen bok man skulle få för sig att vilja läsa om igen.
Väl inne på nöjesparken möttes Joacim av pengaslukande stånd och spel, köer så långt ögat kunde nå och en irriterande stor mängd andra människor, framförallt småbarnsfamiljer och godisnappsugande emo-tonåringar. Ett helt klart annat perspektiv sågs ur kusinbarnets vinkel, då en pirrande känsla i magen uppstod av alla de klara färgerna, lukten av popcorn och de exalterande attraktionerna. Efter en viss övertalning följde han med sin syster och kusinbarn för att åka kaffekopparna. Inget som han direkt kastade sig in i frivilligt eftersom detta var dagen efter en rätt intensiv öldrickarkväll och det roterade redan mycket i magen som det var. Men hur som stod han nu där i kön bredvid den exalterade och ansiktsmålade 4-åringen. Plötsligt fick han syn på en kvinna i 30-årsåldern som satt i en kopp med sina tre barn och ett fjärde i magen. Trots sin läggning kunde killen inte slita sin blick från denna människa, som var den vackraste skapelse han skådat. Det riktigt lös om henne och för varje varv de möttes när hon åkte runt i karusellen tittade han på henne och hon tittade tillbaka mot honom med ett varmt leende. Det kändes underligt och helt oväntat, med sedan var det slut lika snabbt som det började.
Glasskön var lång, men det började bli varmt och alla kände de för något svalkande. Med armarna i kors stod han bredvid sin syster och stirrade på menyn. I sin vänstra ögonvrå uppenbarade sig en man som stod i den andra kön och kollade åt deras håll. Nyfiket vred han sitt huvud och upptäckte att mannen, som var runt 30 och sådär moderiktigt skäggig, stirrade direkt på honom. Blygsamt drog killen tillbaka blicken, men kollade senare åt hans håll igen och upptäckte att den snygge mannen fortfarande hade en intensiv blick. Vad är det som händer idag egentligen tänkte han, och samtidigt som denna tanken begynnades kollade han lite åt vänster och fick till sin förvåning syn på den vackra kvinnan från kaffekopparna. En snabb insikt kom fram om att de båda var tillsammans, förmodligen gifta, med så många barn som omringade dem. Killen blev stum av tanken att han vid två separata tillfällen fått intensiv ögonkontakt, nog även kallat flirting, med två människor som sedan visar sig vara tillsammans med varandra. Han undrade om det berodde på att de hade ett dåligt förhållande, eller om de båda kommit överrens om att leta upp en lämplig partner för att piffa upp sitt sexliv.
-Vad ska du ha för något? frågade glassexpediten för andra gången'. Verkligheten kom tillbaka, men han var inte längre sugen på något utan gick därifrån. Paret gjorde sin beställning i kön bredvid och gav killen en sista blick innan de gick därifrån. Det är inte bara 4-åringar som får pirr i magen av nöjesfält.
Åttans spårvagn dånade fram längs de gamla spåren. Brodern och systern hade satt sig en bit från resten av sällskapet och började av nån anledning prata om deras pappa som de båda sedan länge sagt upp kontakten med. De utbytte deras värsta minnen från tiden som barn med en alkoholiserad far och blev båda mycket förvånade över saker han gjort som den ena kom ihåg men inte den andra. Det kan te sig lite underligt, men detta var faktiskt första gången de hade delat sina tankar med varandra om sin barndom. På många sätt kändes det nyttigt, på många andra rev det upp gamla sår, men i det hela hade nog båda haft tillräckligt lång tid på sig för reparation att det faktiskt inte betydde så mycket längre. Det var redan ett avslutat kapitel, och ingen bok man skulle få för sig att vilja läsa om igen.
Väl inne på nöjesparken möttes Joacim av pengaslukande stånd och spel, köer så långt ögat kunde nå och en irriterande stor mängd andra människor, framförallt småbarnsfamiljer och godisnappsugande emo-tonåringar. Ett helt klart annat perspektiv sågs ur kusinbarnets vinkel, då en pirrande känsla i magen uppstod av alla de klara färgerna, lukten av popcorn och de exalterande attraktionerna. Efter en viss övertalning följde han med sin syster och kusinbarn för att åka kaffekopparna. Inget som han direkt kastade sig in i frivilligt eftersom detta var dagen efter en rätt intensiv öldrickarkväll och det roterade redan mycket i magen som det var. Men hur som stod han nu där i kön bredvid den exalterade och ansiktsmålade 4-åringen. Plötsligt fick han syn på en kvinna i 30-årsåldern som satt i en kopp med sina tre barn och ett fjärde i magen. Trots sin läggning kunde killen inte slita sin blick från denna människa, som var den vackraste skapelse han skådat. Det riktigt lös om henne och för varje varv de möttes när hon åkte runt i karusellen tittade han på henne och hon tittade tillbaka mot honom med ett varmt leende. Det kändes underligt och helt oväntat, med sedan var det slut lika snabbt som det började.
Glasskön var lång, men det började bli varmt och alla kände de för något svalkande. Med armarna i kors stod han bredvid sin syster och stirrade på menyn. I sin vänstra ögonvrå uppenbarade sig en man som stod i den andra kön och kollade åt deras håll. Nyfiket vred han sitt huvud och upptäckte att mannen, som var runt 30 och sådär moderiktigt skäggig, stirrade direkt på honom. Blygsamt drog killen tillbaka blicken, men kollade senare åt hans håll igen och upptäckte att den snygge mannen fortfarande hade en intensiv blick. Vad är det som händer idag egentligen tänkte han, och samtidigt som denna tanken begynnades kollade han lite åt vänster och fick till sin förvåning syn på den vackra kvinnan från kaffekopparna. En snabb insikt kom fram om att de båda var tillsammans, förmodligen gifta, med så många barn som omringade dem. Killen blev stum av tanken att han vid två separata tillfällen fått intensiv ögonkontakt, nog även kallat flirting, med två människor som sedan visar sig vara tillsammans med varandra. Han undrade om det berodde på att de hade ett dåligt förhållande, eller om de båda kommit överrens om att leta upp en lämplig partner för att piffa upp sitt sexliv.
-Vad ska du ha för något? frågade glassexpediten för andra gången'. Verkligheten kom tillbaka, men han var inte längre sugen på något utan gick därifrån. Paret gjorde sin beställning i kön bredvid och gav killen en sista blick innan de gick därifrån. Det är inte bara 4-åringar som får pirr i magen av nöjesfält.
Kapitel 1
Grävskoporna var inte synliga genom de neddragna persiennerna, men det genomträngande skrapande ljudet hade pågått ända sedan tidig förmiddag. Hela rummet var fullt av spår från de två gångna dagarna som bestått av två bästa vänners framhävande av respektives sämsta ovanor. Tomma chipspåsar dröste på golvet, papperskogen var till hälften fylld av hastigt upprivna snickerspapper och flottiga handkontroller till tv-spelet vilade i den obäddade sängen. Intaget av tomma kalorier hade, traditionsenligt, lett till ångest för oss båda, men vi hade som vanligt haft lika kul på vägen. Att vi hade kul var lite förvånande för min del, eller kanske bådas. Viktorias pappa har efter en längre tids sjukdom gått bort i dagarna och lett till stor sorg i familjen. Det hände så nyligen att inte ens en dödsannons hunnit komma in i tidningen. Att vi hade precis lika kul som vanligt, var därför både en lättnad, men samtidigt lite oroande. Som trogen vän skulle jag självklart tröstat henne så länge det behövdes, men jag antar att alla har sina sätt att hantera sorg, och om det innebär att jag behöver få nån att skratta så är jag inte den som är den. Tvärtom. Jag är bara orolig att känslor lätt blir förträngda och lagras i en tunn och skär glasburk om det inte får bearbetas tillräckligt, och i rättan tid. Det enda som har svar på det är framtiden. Eller legitimerade psykologer.
Att lycka kunde porträtteras på en rektangulär pappersbit fick jag även uppleva idag då en kort trip till Angered centrum innebar uthämtandet av tre stycken glorifierade Muse-biljetter. Efter den 21 oktober kommer jag att kunna dö lycklig.
Att lycka kunde porträtteras på en rektangulär pappersbit fick jag även uppleva idag då en kort trip till Angered centrum innebar uthämtandet av tre stycken glorifierade Muse-biljetter. Efter den 21 oktober kommer jag att kunna dö lycklig.
Förresten! Idag är det exakt ett år sen jag skaffade en blogg. Hipp hipp hurra på vår årsdag!
Ödets väg
Horoskop, har jag kommit fram till, är ett finurligt fenomen. Min tenta jag hade för nån månad sen hade nummer 13. I mitt horoskop samma dag (stenbocken), stod det att mitt turnummer skulle vara 13. Då är det klart att jag känner mig lugn och tror att jag klarat den. Astrologi är ju ändå erkännt bevisat av den naturvetenskapliga fakulteten. Det är klart att stjärnornas positioner driver mitt, och alla andra stenbockars, öde åt samma håll just den dagen. Hursomhelst. Jag klarade inte tentan, och den logiska slutsatsen måste ju vara att det var tryckfel i tidningen.
Igår träffade jag Jennie i stan. Vi hade bestämt oss för att lära känna Göteborg bättre. Helt förståligt för Jennie i och med att hon är född och uppvuxen i Vilhelmina och bara bott i Gbg ett år, men desto mer tragiskt för min del som bott här alla mina 22 år. Vi tog med karta och kamera och började färden med att gå till Kronhusbodarna och köpte oss varsin maffig 'kalla-den-vad-du-vill-boll' som färdkost. Sen kan jag väl berätta om vår färd genom stan i detalj, men misstänker att det skulle vara lite småtrist att bara rabbla upp massa gator. Jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt, hade tydligen bättre koll än vad jag trodde, men det var mysigt och vi slutade dagen med middag på Chez Ami och sen ett par öl på P.C bar. Lite bilder kommer väl kanske allt eftersom.
Igår träffade jag Jennie i stan. Vi hade bestämt oss för att lära känna Göteborg bättre. Helt förståligt för Jennie i och med att hon är född och uppvuxen i Vilhelmina och bara bott i Gbg ett år, men desto mer tragiskt för min del som bott här alla mina 22 år. Vi tog med karta och kamera och började färden med att gå till Kronhusbodarna och köpte oss varsin maffig 'kalla-den-vad-du-vill-boll' som färdkost. Sen kan jag väl berätta om vår färd genom stan i detalj, men misstänker att det skulle vara lite småtrist att bara rabbla upp massa gator. Jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt, hade tydligen bättre koll än vad jag trodde, men det var mysigt och vi slutade dagen med middag på Chez Ami och sen ett par öl på P.C bar. Lite bilder kommer väl kanske allt eftersom.