Att fly en flytt
Här är årets femte inlägg. Frekvensen på skrivandet är väl kanske inte i takt med BlondinBella eller nån liknande, men jag skriver nuförtiden mest när jag behöver ventilera och trassla ut mina tankar.
Det här med att flytta ihop är verkligen en svår grej. Jag har varit tillsammans med Thomas i sju månader nu och det här ämnet har hamnat på tapeten åtskilliga gånger. För nån halv månad sen var det spikat; han skulle säga upp kontraktet och vi skulle börja se oss om efter billiga flyttbilar. Sen dess har det varit en berg-och-dalbana av tankar om hur det skulle vara att bo ihop. Hade det ens blivit nån skillnad? Jag menar, vi umgås och sover hos varandra precis varenda dag ändå. Igår, efter vi varit på operan och sett Mary Poppins (gå och se btw), så tog jag upp det ämnet igen för jag har märkt att han undvikt att prata om det på senaste. Vi snackade aslänge och det visade sig att han är väldigt skrämd av tanken att säga upp sin lägenhet och inte ha nånstans att ta vägen ifall det skulle ta slut mellan oss. Anledningen att han inte sagt det tidigare var för att inte göra mig besviken, eftersom vi faktiskt hade spikat det innan och jag hade sett fram emot det så mycket. Och det är klart jag blev besviken, men samtidigt skulle det vara otroligt korkat att flytta ihop om inte båda känner att det är rätt till 100%. Det vi har tillsammans just nu har jag aldrig känt för någon tidigare. Vi har så kul ihop och jag skulle aldrig vilja byta ut vårt förhållande mot nåt annat. Därför skulle det vara så dumt att riskera det p.g.a. något sånt här. Vi väntar helt enkelt tills båda är redo.
Det här med att flytta ihop är verkligen en svår grej. Jag har varit tillsammans med Thomas i sju månader nu och det här ämnet har hamnat på tapeten åtskilliga gånger. För nån halv månad sen var det spikat; han skulle säga upp kontraktet och vi skulle börja se oss om efter billiga flyttbilar. Sen dess har det varit en berg-och-dalbana av tankar om hur det skulle vara att bo ihop. Hade det ens blivit nån skillnad? Jag menar, vi umgås och sover hos varandra precis varenda dag ändå. Igår, efter vi varit på operan och sett Mary Poppins (gå och se btw), så tog jag upp det ämnet igen för jag har märkt att han undvikt att prata om det på senaste. Vi snackade aslänge och det visade sig att han är väldigt skrämd av tanken att säga upp sin lägenhet och inte ha nånstans att ta vägen ifall det skulle ta slut mellan oss. Anledningen att han inte sagt det tidigare var för att inte göra mig besviken, eftersom vi faktiskt hade spikat det innan och jag hade sett fram emot det så mycket. Och det är klart jag blev besviken, men samtidigt skulle det vara otroligt korkat att flytta ihop om inte båda känner att det är rätt till 100%. Det vi har tillsammans just nu har jag aldrig känt för någon tidigare. Vi har så kul ihop och jag skulle aldrig vilja byta ut vårt förhållande mot nåt annat. Därför skulle det vara så dumt att riskera det p.g.a. något sånt här. Vi väntar helt enkelt tills båda är redo.
http://www.sarkasm.se/vykort/