Lulliga Laleh
Okej, så nu har jag precis kommit hem från konserthuset. La-la-Laleh is her name. Här kommer min recension:
Om jag varit en riktig musikrecesent hade jag haft med anteckningsblocket och noterat ordningsföljden på låtarna och gjort en liten notis om var och en av dem. Men eftersom jag bara är Joacim och inte är skribent på the Rolling Stone magazine så kommer här amatörversionen
Ljuset dämpas och strålkastarna kör igång. Inskuttandes kommer Laleh med sitt tremannaband. Den inledande låten är Invisible, Laleh's första hit och publiken kommer igång direkt. Det går liksom en kall rysning från tårna till nacken, som det alltid gör på mig när jag inser och bekräftar för mig själv att faktiskt en av mina favoritartister är några meter framför mig. Stämningen dras dock ner när jag får se en uppenbarligen dittvingad ung tjej framför mig som håller för öronen och ser bara ut att vilja gå hem. Hon ignoreras dock lätt när nästa låt drar igång, vilken är budskapslåten 'Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen)'.
Bandet kör på i relativt högt tempo ytterligare ett par låtar och manar publiken att ställa sig upp och svänga loss med henne tills de lugnare låtarna kommer. 'Closer' spelas, en låt som påminner mycket om Goo Goo Dolls och följs av (eller tvärtom) den fantastiska låten som gett namn åt hennes nya album 'Prinsessor'. Gåshuden lugnas knappast ner av den bästa låten på nya albumet 'Part Two', som är helt instrumental. Efteråt spelar hon samma låt men förklarar samtidigt hur hon kom på varje stycke, allt i vanlig Laleh-stil. "Jag såg denna fantastiska utsikt och helt plötsligt kom denna melodi *nynnar och spelar*, sen gick jag ner på en äng och då uppenbarade sig detta stycke *nynnar vidare*". För flumma det kan hon. Rejält. Om man tänker en kvinnlig di Leva och brer på med lite extra flum så har vi Laleh. Det gör henne ännu mer älskbar.
Den ena lugna låten efter den andra spelas, nästan till en utsträckning så det blir trist, särskilt sömntåget 'Mamma', men sen kommer hon och publiken igång igen mot slutet när en kör kommer intraskandes. Riktigt på blir vi i publiken när hennes första singel 'November' från senaste albumet spelas. Höjdpunkten blir dock självklart när hennes största hit 'Live Tomorrow' drar igång, och när Bo Kasper-liknande 'Storebror' får oss i extas.
De obligatoriska extranumren inleds med en het version av 'Bostadsansökan' som sen går över i skön reggae. Det var synd att Viktoria skulle bli bajsnödig just då, för hon hade älskat det. Den andra extralåten var något av det flummigaste, men samtidigt roligaste, jag varit med om och var en låt jag aldrig hört. Det hela avslutades med låten '12' som jag tycker är halvdan och hade mycket hellre sett 'Tell me' från första skivan, som jag saknade under hela konserten. Allt som allt får konserten en fyra i betyg. Mycket bra, men med små brister.
Jag har en fantastisk kamera
Om jag varit en riktig musikrecesent hade jag haft med anteckningsblocket och noterat ordningsföljden på låtarna och gjort en liten notis om var och en av dem. Men eftersom jag bara är Joacim och inte är skribent på the Rolling Stone magazine så kommer här amatörversionen
Ljuset dämpas och strålkastarna kör igång. Inskuttandes kommer Laleh med sitt tremannaband. Den inledande låten är Invisible, Laleh's första hit och publiken kommer igång direkt. Det går liksom en kall rysning från tårna till nacken, som det alltid gör på mig när jag inser och bekräftar för mig själv att faktiskt en av mina favoritartister är några meter framför mig. Stämningen dras dock ner när jag får se en uppenbarligen dittvingad ung tjej framför mig som håller för öronen och ser bara ut att vilja gå hem. Hon ignoreras dock lätt när nästa låt drar igång, vilken är budskapslåten 'Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen)'.
Bandet kör på i relativt högt tempo ytterligare ett par låtar och manar publiken att ställa sig upp och svänga loss med henne tills de lugnare låtarna kommer. 'Closer' spelas, en låt som påminner mycket om Goo Goo Dolls och följs av (eller tvärtom) den fantastiska låten som gett namn åt hennes nya album 'Prinsessor'. Gåshuden lugnas knappast ner av den bästa låten på nya albumet 'Part Two', som är helt instrumental. Efteråt spelar hon samma låt men förklarar samtidigt hur hon kom på varje stycke, allt i vanlig Laleh-stil. "Jag såg denna fantastiska utsikt och helt plötsligt kom denna melodi *nynnar och spelar*, sen gick jag ner på en äng och då uppenbarade sig detta stycke *nynnar vidare*". För flumma det kan hon. Rejält. Om man tänker en kvinnlig di Leva och brer på med lite extra flum så har vi Laleh. Det gör henne ännu mer älskbar.
Den ena lugna låten efter den andra spelas, nästan till en utsträckning så det blir trist, särskilt sömntåget 'Mamma', men sen kommer hon och publiken igång igen mot slutet när en kör kommer intraskandes. Riktigt på blir vi i publiken när hennes första singel 'November' från senaste albumet spelas. Höjdpunkten blir dock självklart när hennes största hit 'Live Tomorrow' drar igång, och när Bo Kasper-liknande 'Storebror' får oss i extas.
De obligatoriska extranumren inleds med en het version av 'Bostadsansökan' som sen går över i skön reggae. Det var synd att Viktoria skulle bli bajsnödig just då, för hon hade älskat det. Den andra extralåten var något av det flummigaste, men samtidigt roligaste, jag varit med om och var en låt jag aldrig hört. Det hela avslutades med låten '12' som jag tycker är halvdan och hade mycket hellre sett 'Tell me' från första skivan, som jag saknade under hela konserten. Allt som allt får konserten en fyra i betyg. Mycket bra, men med små brister.
Jag har en fantastisk kamera
Last FM, Last PM
Har skaffat mig Last Fm nu som kan skådas ovanför titeln på sidan. Har försökt i en evighet att få den bredvid titeln istället för ovanför, men det är helt omöjligt, så om nån vet hur uppskattar jag hjälpen. Kaninen är från ett av världens bästa tv-spelsserier Silent Hill. Tack Bella för tipset!