FadeTogether

Idag läste jag dödsannonserna på jobbet i morse (i min nya fina porsche... förlåt.. Laleh tvångstanke). Jag läser aldrig de i vanliga fall, men i morse (i min nya.. nää.) gjorde jag det och höll på att sätta kaffet i halsen när jag såg fyra-fem annonser för min f.d. gymnasieklasskompis Gabriel. Tydligen gick han bort i måndags i cancer. Det känns konstigt med tanke på att man gått i samma klass i tre år och bara sett en frisk, sportig kille med hela livet framför sig och helt plötsligt ger lite trycksvärta i Göteborgs-Posten en insikt om att han inte kommer att komma på någon eventuell klassåterträff. Det får en att känna sig dödlig.

Mitt bloggande verkar ha tagit lite semester. Det blir väl så när man får ändrade rutiner och ens spontanitet kan få lite mer utrymme för att göra saker på tidpunkter man inte alls tänkt att göra något. Så vad har hänt? Jag lyckades få godkänt på mina två sista tentor, Yaaay me!

Sen har det varit midsommar ja. Det var görtrevligt.. eller det blev det till slut. Jag fick en släng av social fobi i början. Det får jag typ jämt när man ska träffa massa nytt folk (var på rätt stor fest).. men det ordnade sig till slut tack vare nån magisk dryck..

Har umgåtts en del med syrran också. Vi är bra botemedel mot varandras ångest som har uppkommit efter att vi båda blivit dumpade. Syrran av hennes kille (eller om det var tvärtom), och jag av min lägenhetsbytespartner. Han dumpade mig för en lägenhet i närheten med större balkong. Typiskt män!
Igår skulle systeryster och jag till Liseberg på kvällen och när vi kom fram började det ryka helt galet från främre delen av bilen. Som tur var, var det en ung kille som var där som kunde en del om bilar. Han gav oss massa tips och råd och till om med sitt visitkort och sa att om vi inte kom hem så kunde han ge oss skjuts. Vem är så sjysst liksom? Är det fel att bli misstänksam. Väl på Liseberg spelade vi upp en massa pengar på hjulen. Jag vann ingenting, men jag fick ändå alla priser eftersom Josse inte gillar choklad.
Jag verkligen rös i hela kroppen när jag samma dag hörde om en tjej i USA som var med i en olycka på ett nöjesfält. Hon fick båda fötterna avslitna av en utstickande vajer på ett fritt fall- eller höjdskräcken-liknande attraktion. Damn!

Jobbet går an, men är trist som fan. Igår dog en 105-årig tant. Det är lite coolt att ha träffat en människa som fått brev från kungen p.g.a. sin höga ålder. Må hon vila i frid. Det känns både naturligt och helt konstigt att säga farväl till bortgångna människor. Har sett alldeles för många skräckisar för att skrämma upp mig själv och tro att han eller hon kommer ta tag i min handled om jag kommer för nära.

Hoho! Nu är jag tillbaks från gröthalsarnas huvudstad. Jag är mör, vrider ut mina strumpor och försöker knäcka tillbaka min rygg, men misstänker att den aldrig kommer bli som förr. Fast allt som allt var det en trevlig familjetrip, dock en väldigt intensiv sådan. På vägen ner försökte jag i sedvanlig ordning på långa bilfärder, konvertera morsan och syrran att börja lyssna på min musik. Satte på Regina Spektors 'Begin to Hope', men det slutade med att den totaldissades halvvägs igenom med kommentarer som "Du har jämt varit så konstig" och istället sattes Måns 'Cara Mia' på, på högsta volym. Suck!

Väl framme var vår första anhalt spritlagret där det shoppades både det ena och det andra. Vi hade sedan lite svårt att få tag på ett ledigt hotellrum, men hittade till slut ett schysst ställe, som hade varit ännu bättre om inte tågen gnisslade förbi en gång i minuten precis utanför.

Efter att ha smittats av en släng berusning på hotellrummet gick vi och käkade på exotiska Jensens Böfhus där vi hade kul åt en skylt där det stod 'Pas på trinet' och mammas kommentar när vi satt och åt: "Det känns nästan som att vi är utomlands". Vi bestämde oss för att gå till nåt ställe och ta en öl. Vägen bar till 'The Dubliners (som ju även finns i Gbg). Jag hade så jäkla trevligt. Dels var det ett helt fantastiskt band som uppträdde där som gjorde jättefina covers på bl.a. Alanis, The Corrs, Coldplay (!) och U2. Lite senare, när morsan gått hem och lagt sig, byttes de lugna låtarna mot fullt ös med Irländska drickavisor och jag och syrran umgicks med ett par galna danskar.

Sen blev jag också trött och ville gå hem, men Josse vill dansa och lyckades övertala mig att gå till ett dansställe, vars höjdpunkt var en technohalvtimme med bl.a. min favorit 'Satisfaction'. Fast sen när vi skulle hem var båda för fulla för att hitta tillbaka till hotellet. Vi strövade runt i över en timme och jag hade bara lust att lägga mig i en gränd för att jag var så trött. Detta resulterade i ca 4 timmar sömn, som följdes av en halvtaskig frukostbuffé. Dessutom spöregnade det. Ingen bra dag att gå och monstershoppa, men monstershopping blev det (ryggont!) och jag hittade faktiskt ett par snygga plagg som jag köpte för pengarna jag inte hade.

Vår vistelse i Köpenhamn avslutades med ett besök på erotiska museét. Det var... intressant. När vi kom till homoerotikavdelning hade jag bara lust att våldta varenda kille som befann sig i rummet. Frustrerande pilsk. Haha! Skäms på mig.

Nu är det kallt igen. Varför är det kallt? Det är i och för sig barmhärtigare att jobba nu än i 300 graders värme och med tanter som gnäller på alla öppna fönster eftersom det blir korsdrag. Har jobbat fem dagar nu och börjar redan störa mig på de saker jag spydde galla på när jag lämnade hemmet sist i februari. Ändå tackar jag ja till att jobba ännu fler turer i augusti. Jag är en sån pengahora. Fast hur mycket val har man egentligen?

Nu ska jag strax iväg till Köpenhamn i två dar med en styck mamma och syster vardera. Det blir kul att komma bort ett tag, men jag ser inte fram emot att gå shoppingrundor med dem. Det är svårt att hitta mer klädesgalna människor än dessa två, och med tanke på att typ bara var tionde affär innehar herrkläder, kommer det bli mycket väntande för min del.

Oj, nu måste jag gå!

God morgon! Jag är inte full, jag har pollenallergi. Riktigt bad sådan. Fan vad jobbigt det är. Igår var jag full. Det är okej att vara det på måndagar när man har lov. Det var en fin avslutning på en bra dag med sol och bad och smält choklad. Matade också änder med mina fötter. Brände mig en del, men snart blir det fab. Är det farligt att sitta i korsdrag?

Varför är vissa perioder här i livet så händelserika att man knappt hinner ta hand om sig själv, medan andra är så lugna att man får liggsår. Den senaste perioden har varit grymt hektisk för mig. Därav det klena uppdaterandet i bloggen. Ordet hektiskt i min ordlista har med fet stil och understruken text till största del översatts till skola och tillhörande tentaångest. Jag har praktiskt taget bott på skolan från tidig morgon till sen kväll under en längre tid. Men nu är sista tentan i torsdags avklarad och år 1 som apotekarstuderande är avklarad. 4 to go.

Vår avslutning firades med en gemytlig slottskogsgrillning. Det bästa med kvällen var att jag fick ett samtal mitt upp i allt från en kille som ville byta lägenhet med mig. I Sandarna! Han har precis varit här (efter en snabb panikstädning) och kollat på min lägenhet och uppgivit sig vara klart intresserad. Imorgon ska jag hälsa på honom och betrakta min möjligt  framtida bostadsplats. Livet är bra!

Lite mingelbilder från slottskogen:

You don't mind if I go a little mad do you *rycker med ena ögat*.



Fick precis ett samtal från killen som skulle kolla på min lägenhet idag. Tydligen hade han fått ett annat napp på en lägenhet i Frölunda den jäveln. Det var visserligen inte klart, så om det inte gick igenom skulle han komma och kolla på min lägenhet, men den chansen känns rätt minimal.

Från och med nu ska jag ha noll förhoppningar när jag får lägenhetsnapp.. hur nära bytet jag än kommit.

Med risk för att låta religiös, så tror jag att det är menat att bli så här. Är faktiskt inte särskilt bitter. Dessutom fick jag nu väldigt rent hemma!

(upptäckte att jag nog lät lite bitter i början, men det avtog under skrivandets gång. Där ser man vilken terapeutisk effekt bloggande har.)

Det är abnormt svårt att vara social när man bara sovit tre timmar. Ännu svårare är det att följa med under en föreläsning, och svårast av allt är att uppskatta en uppgift som schemalagts alldeles för nära tentan, trots dess intressanta innehåll.

Mitt (mor)aliska stöd hämtade upp mig efter skolan för att hjälpa mig göra fint för min lägenhetsvisning imorgon. Vi stannade först till vid apoteket där morsan blev ofrivillig rådgivare till en illaluktande gammal dam. Hon viskade rätt så odiskret i mammas öra:
" Ska jag använda det här läkemedlet? .... Den är helt BLÅ *pekar ner mot underlivet* HELT BLÅ... och det kliar *gnuggar med knogarna* "
Mamma som är sjuksköterska förklarade att hon skulle stoppa upp den i vaginan, men kanske borde rådfråga med någon anställd istället.. haha. Störd tant.

Jag är lite kluven till flytt. Jag har vuxit mig så kär i Rannebergen, främst p.g.a. naturen. Men man får väga fördelarna mot nackdelarna, och den största nackdelen just nu är faktiskt avståndet till skolan. Vem vet, jag kanske stortrivs på det nya stället (vilket visserligen ännu inte är klart), och gör jag det inte får jag väl flytta igen.

I livets diagram med lycka och framgång på y-axeln och tid på x-axeln, kommer det alltid finnas dalar och toppar, men drar man en linjär regression rakt igenom, kommer den alltid att ge en positiv lutning. Åtminstone tills du måste bära vuxenblöja.

Jag har haft en kanonbra dag idag. Eller den började inte särskilt bra. Struntade i föreläsningen och låg hemma och hade ett allt-är-emot-mig-trauma. Jag får sånt ibland, särskilt efter nån utlösande tråkfaktor. Lägenhetsbytet som jag skaffat mig så höga förhoppnigar om, blev aldrig av.

Men så åkte jag till skolan på eftermiddagen och blev genast på bättre humör av mina fantastiska klasskamrater. Jag har en förmåga att se mig själv som rätt osynlig som stryker längs korridorväggarna, men som idag är det så skönt att veta att min frånvaro faktiskt är närvarande.

Jag fick en jättefin pressad fyrklöver av min kära Hannah, som ju kan komma så väl till pass under dessa tider av lägenhetsbyte. Det gjorde min dag. Tack Hannah :D



Satt sedan kvar i skolan till 19.30 med min goa pluggvän Jennie, för att sedan åka till stan och käka gott vegetariskt käk med Viktoria. Det var längesen jag skrattade så mycket. Om någon skulle se mig på stan med henne skulle jag förmodligen framställas som smått schizofren eftersom vi är helt jävla galna tillsammans... vilket jag nog bara är till en viss grad när jag är med andra.

Kvällen avslutades iallafall med bio och filmen 'Blades of Glory', som faktiskt var mycket roligare än jag förväntat. Vi var fyra stycken i biosalongen, och de två andra skrattade nog mer åt oss (läs: Viktoria) än filmen.

*Viktoria ringer till hennes kompis innan filmen börjar och kommer till hennes telefonsvarare*
- "Ja hej, det är Viktoria här. Jag och min kompis Joacim sitter här i en biosalong och vi började prata om de tre vise männen.... och så kom jag på att jag skickade ett roligt julvykort till dig med dem förra julen, men jag kommer inte ihåg vad det stod på det. Du kan väl ringa så fort du hör det här".

(Nu när jag kom hem hade jag fått ett till erbjudande om lägenhetsbyte)

"Tycker du att den här trasan luktar kloroform?"

Shit, alla parter har visat intresse på ett rektangelbyte på lägenhetsbytesidan jag har en annons på. Om det går igenom betyder det att jag har ett förstahandskontrakt på en etta vid Landala Torg. Pleeeease!

Okej, läs inte det här om du inte vill få avslöjat vem som vinner Top Model cycle 8.

Jag var helt övertygad att min favorit Natascha skulle vinna. Blev så jävla besviken när Jaslene tog hem det. Visst. hon är väl vacker och så, men vilket jävla hästleende hon har. Så fort hon öppnar munnen har man lust att mata henne med en morot och klappa henne på näsan. Natascha däremot. Undrar om hon fattar hur rolig hon är. Yeesh! Som ni förstår har jag stora problem... *upprepar för mig själv* Vissa länder har krig, vissa länder har krig

Ett hett tips. Glöm inte bort en skål med sallad under en längre tid, för det blir så ÄCKLIGT mögel då. Bäst före datumet hade inte bara gått ut.. hela salladen var bokstavligen på väg ut. Det hade bildats en ny civilisation som redan hunnit förbi järnåldern.. minst.

Hursomhelst blev det ett startskott att ta tag i en välbehövlig storstädning. Jag är inte riktigt klar än.. men nu är det iallafall okej för folk att hälsa på. Så kom kom.

Just det.. när jag skulle skaka av badrumsmattan på balkongen så märkte jag inte att ett par kalsonger var ihoprullade i mattan, och när jag vecklade ut den över balkongräcket så dalade underbyxorna ner till grannen... ooops!
Och jag hittade ÄNTLIGEN mina glasögon. De låg under soffdynorna. Som jag letat!

Någon skrattar..
Varför skriver jag "någon"?
Det är ju jag

Okej, en liten update från helgen. Lördagens tenta kändes för jävlig. Visserligen bättre än förra gången, men definitivt inte så att det räcker hela vägen. Jag hade tänkt ägna fredagen åt repetition, men typiskt mig var jag helt avtrubbad och omotiverad och panikrepeterade istället lördag förmiddag. Bla bla bla.. nu bygger jag en bro och satsar på nutiden istället.

Åkte hem till mamma efteråt och tog mig ett härlig bubbelbad i hennes nya jacuzzi, med spa-musik i bakgrunden. Underbart! Kollade på eurovision med mor och syrrans kille Niklas och drack duktigt med vin. Tycker definitivt rätt låt vann, har varit kär i den sen jag hörde den första gången för några veckor sen. Jag väljer att inte kommentera The Arks placering. Det har ordet på gatan redan tagit hand om.

Jag är allergisk mot fisk, men eftersom min mamma är sjuksköterska hade hon anti-allergisprutor hemma och vi bestämde oss för att jag skulle prova att äta en bit. Jag var skitnervös när jag tog laxbiten i munnen. Tänk om luftstrupen svullnade igen och sprutan hade gått över sitt bäst-före-datum. Men jag lever ju uppenbarligen än, så det var inte så farligt. Det kliades dock i halsen och jag kände mig lite konstig, så ska nog hålla mig till att äta ersättningstillskott för Omega-3 ett tag till.

Då både festival och bag-in-box var slut bestämde vi oss (jag och Niklas) för att gå ut en stund. Det blev Gossip igen, som dagen i ära var helt knökfull. Efter ett tag kom även Bella och gjorde oss sällskap. Efter stängning åkte vi hem till mamma igen och tänkte efterfesta, men vi somnade alla tre rätt så snart.

Dagen efter hade jag en mysig eftermiddag/kväll med Viktoria. Vi gick först och käkade på Jensen's. Jag har varit jätteduktig med min kost på senaste, men förstörde den rätt rejält med chips i lördags. Och om jag ska falla, så ska jag falla hårt, så till efterrätt tog vi deras glassbuffé, där man får göra sin egen mjukglass i alla dess former och mängder. Mådde så dåligt efteråt, men gott det var det. Detta följdes av bio, där vi såg 'Sunshine' som handlar om framtiden när solen slutar fungera och ett gäng astronauter ska försöka få den till liv. Blev mycket positivt överraskad. Mycket fint och originellt filmspråk gör så att denna film får fyra utdöende solar av mig.

Fick ett brev från SEB idag om att mitt kortnummer kan ha kommit i orätta händer och behöver därför bytas ut . Ringde till dem förut och fick kortet spärrat och blev lovad att ett nytt kort ska komma till mig om ca fem bankdagar + 2 dagar till för den nya koden.

Det slog mig precis. Tänk om jag har blivit lurad. Att jag ringde och uppgav mitt gamla kortnummer så att bedragarna har fri tillgång till mitt konto. Fast väldigt ostrategiskt av dem att ge sig på en student, vars kapital är tommare än vad min hjärna känner sig just nu.

I vilket fall så måste jag leva på kontanter ett tag framöver, vilket nog inte är en tårtbit (eller piece of cake som man säger på bosniska). Nu ska jag laga mat och sen plugga. TJO!

Började dagen med att ha en gruppredovisning om en vetenskaplig artikel vi fått ut. Förutom ett smärre missförstånd med läraren var vi skulle mötas, så gick det hela snabbt och smärtfritt.

Åkte hem sen och bestämde mig för att ta en powernap innan jag tog tag i studierna. FEM timmar senare vaknade jag i förvirran som snabbt övergick till panik. Bra kämpat Joacim. Det kommer bli nåt stort av dig en dag.

Min hjärna är grötigare än en dansk hals och det är tok omöjligt att läsa. Borde det inte vara tvärtom när man är så utvilad? Fast man kan ju iofs vara övervilad också. Det är nog så tärande.

Jag avskyr dryga läkarstudenter!

Om någon stör en när man pluggar, kan man då kalla det att man blir utvecklingsstörd?

Jag börjar bli lite rädd nu. Idag kom jag hem efter skolan och skulle låsa upp dörren, men upptäckte till min förfasan att underlåset också var låst. Jag låser ALDRIG underlåset!! Och det värsta är att det här är andra gången det händer. Bostadsvärden har väl ingen rätt att komma in utan att meddela först, och den enda förutom jag som har nyckel är min syster och hon säger att hon aldrig varit här. Det finns inga tecken på att nån varit här inne, så det är en jävligt konstig människa som tycker det är kul att låsa extra och psyka mg.

Jag undrar om det är så att om man trycker in alldeles för mycket information så kommer slutligen nåt man lärt sig sen innan att försvinna. Jag har börjat fundera på detta eftersom jag misstänker att jag har glömt av hur man går i trappor. Tre gånger på en kort tid har jag snubblat och slått halvt ihjäl mig när jag försökt bestiga nån form av trappsteg. Självklart inför ett gäng åskådare som bestått av en skolklass, en fullsatt spårvagn eller en snygg kille (i den ordningen). Tycker knappt det är pinsamt längre.