Sinfittning.. jag menar finsittning
Så här slutade det
Här började det
Det som kom därimellan är helt oväsentligt.
Ah, ah, ah, ah Stena Line, Stena Line
Onsdagen innebar studiebesök på medicinhistoriska museet. Ett utmärkt tillfälle att fördjupa sina kunskaper inom medicin för vissa. Ett utmärkt tillfälle att åka till Danmark och fylla på barskåpet för oss.
Vi var totalt tio stycken från klassen som bestämde oss för att åka på denna seatrip. Tycker det är kul att vi är ett gäng som lyckats få så bra kontakt på bara tre veckor, så att vi kan göra såna här spontangrejer redan. Tror det är väldigt viktigt att inte bara vara insnöad på studierna. Man kommer bli helt galen och börja rita kemiska formler på väggarna som man dunkat blodiga med huvudet. Det vill vi ju inte ska hända.
Jag och Johanna var dom enda som hade tagit med så att vi kunde plugga på båten. Vi orkade bara med tre tal, men det räckte för att spride ångest bland de andra i gruppen. På tal om ångest borde jag plugga nu... ska bara skriva klart först. Här är en bild på mig och Johanna utförandes 2/3 av de handikappade aporna.
Lite kuriosa. Köpte biljetter till Anna Ternheims konsert den 5 november igår. Det ska bli kul. Måste bara lyssna lite på hennes nya album först.
Kommer inte ihåg om jag skrivit om det innan, men jag var på Jysk häromveckan och köpte ett fint matsalsbord i glas. Frid och fröjd ända tills jag upptäckte att glasskivan inte passade till de ihopmonterade benen. Efter ett långt samtal med Jysk, som aaaldrig hade varit med om detta förr, kom vi överrens om att en ny glasskiva skulle beställas. Igår var jag och mamma och lämnade den gamla skivan och hämtade en ny (som by the way väger femhundratusentre kilo). Vissa familjer har tur med allt i livet. Det bara flyter på, och det som ska funka, det funkar. Våran familj tillhör inte denna kategorin. Självklart passade inte den nya skivan heller... vilket ledde till slutsatsen att det måste vara benen det är fel på ! Ännu ett samtal med Jysk, och nu är benen isärmonterade och ligger i mammas bil. Hon skulle försöka åka dit idag och byta dem (det är sån omväg att först åka till Angered och sen till Kållered). Jag ber till nåt övermäktigt att det funkar denna gång...
to be continued....
Jag avslutar detta inlägg med en bild. En bild som säger mer än tusen ord och en bild som genast får utvalada människor att utbrista: "Aha! Läser du också på chalmers?"
Vi var totalt tio stycken från klassen som bestämde oss för att åka på denna seatrip. Tycker det är kul att vi är ett gäng som lyckats få så bra kontakt på bara tre veckor, så att vi kan göra såna här spontangrejer redan. Tror det är väldigt viktigt att inte bara vara insnöad på studierna. Man kommer bli helt galen och börja rita kemiska formler på väggarna som man dunkat blodiga med huvudet. Det vill vi ju inte ska hända.
Jag och Johanna var dom enda som hade tagit med så att vi kunde plugga på båten. Vi orkade bara med tre tal, men det räckte för att spride ångest bland de andra i gruppen. På tal om ångest borde jag plugga nu... ska bara skriva klart först. Här är en bild på mig och Johanna utförandes 2/3 av de handikappade aporna.
Vi åkte med en båt som gick 09:30. Vi tänkte att tiden skulle flyga iväg när vi väl var där, så istället för att försöka hinna med samma båt tillbaka, bestämde vi oss för att ta en som gick 20:00 istället. Tanken var bra i teorin, men eftersom vi blev klara efter nån timme, så hade vi fem timmar att döda i icke-metropolen Fredrikshavn. Vi lyckades få trevligt ändå och fick lite qualtiy time med varandra, men shit vad trötta vi var på båten hem. Ena halvan skulle upp och labba kl 8 på morgonen. Som tur var hade min grupp kvällslabb. Här är före och efter bilder:
Lite kuriosa. Köpte biljetter till Anna Ternheims konsert den 5 november igår. Det ska bli kul. Måste bara lyssna lite på hennes nya album först.
Kommer inte ihåg om jag skrivit om det innan, men jag var på Jysk häromveckan och köpte ett fint matsalsbord i glas. Frid och fröjd ända tills jag upptäckte att glasskivan inte passade till de ihopmonterade benen. Efter ett långt samtal med Jysk, som aaaldrig hade varit med om detta förr, kom vi överrens om att en ny glasskiva skulle beställas. Igår var jag och mamma och lämnade den gamla skivan och hämtade en ny (som by the way väger femhundratusentre kilo). Vissa familjer har tur med allt i livet. Det bara flyter på, och det som ska funka, det funkar. Våran familj tillhör inte denna kategorin. Självklart passade inte den nya skivan heller... vilket ledde till slutsatsen att det måste vara benen det är fel på ! Ännu ett samtal med Jysk, och nu är benen isärmonterade och ligger i mammas bil. Hon skulle försöka åka dit idag och byta dem (det är sån omväg att först åka till Angered och sen till Kållered). Jag ber till nåt övermäktigt att det funkar denna gång...
to be continued....
Jag avslutar detta inlägg med en bild. En bild som säger mer än tusen ord och en bild som genast får utvalada människor att utbrista: "Aha! Läser du också på chalmers?"
Från noll till hundra på två veckor...
Nej! Titeln syftar inte på världens sämsta bil.
Den syftar på mitt liv.
Vad annars?
Lördagskväll, myskläder, Jason Mraz i bakgrunden. Dags för djupa tankar.
Det är helt sjukt, att för lite mer än två veckor sen var jag på gränsen att bli officiell erimit, till att idag ha så mycket att göra att jag inte ens hinner spela tv-spel. För er som känner mig vet vad det innebär.. för er som inte gör det kan jag säga att jag brukade somna med kontrollen i handen, vakna morgonen därpå, och fortsätta där jag slutade. Flera dagar i sträck! Men nu ska vi inte prata om min virtuella tillflyktsort (som förmodligen bottnade i ett grovt utvecklat beroende, vars abstinens jag förvånadsvärt inte känt en doft av sen jag började plugga). Jag vill bara få fram hur glad jag är. Hur min vardag helt plötsligt känns meningsfull, och hur lite jag tänker på min förr så starkt sociala fobi. Självklart finns det mycket kvar att väcka till liv, men skillnaden nu är att det inte känns hopplöst. Förlåt att jag börjar låta som en amerikansk smörig feel-good film, men euforin inom mig har puttat undan emo-Jocke från förstaplatsen :D
Den syftar på mitt liv.
Vad annars?
Lördagskväll, myskläder, Jason Mraz i bakgrunden. Dags för djupa tankar.
Det är helt sjukt, att för lite mer än två veckor sen var jag på gränsen att bli officiell erimit, till att idag ha så mycket att göra att jag inte ens hinner spela tv-spel. För er som känner mig vet vad det innebär.. för er som inte gör det kan jag säga att jag brukade somna med kontrollen i handen, vakna morgonen därpå, och fortsätta där jag slutade. Flera dagar i sträck! Men nu ska vi inte prata om min virtuella tillflyktsort (som förmodligen bottnade i ett grovt utvecklat beroende, vars abstinens jag förvånadsvärt inte känt en doft av sen jag började plugga). Jag vill bara få fram hur glad jag är. Hur min vardag helt plötsligt känns meningsfull, och hur lite jag tänker på min förr så starkt sociala fobi. Självklart finns det mycket kvar att väcka till liv, men skillnaden nu är att det inte känns hopplöst. Förlåt att jag börjar låta som en amerikansk smörig feel-good film, men euforin inom mig har puttat undan emo-Jocke från förstaplatsen :D
Lite bilder från provsittningen
Här smurfsminkas det
Spader sex! också känd som Johanna.
En syn man inte ser varje dag
Den oerhört sexiga Alice i underlivet
Minne som en smurf
Igår var det le grande finale på våran nollning. Detta var i form av en provsittning i våran Villa och allt vad det innebär. Det var trerätters middag, maaaassa alkohol, traditionsenliga sånger och en massa massa spex. OCH JAG GLÖMDE MINNET TILL KAMERAJÄVELN! Blir så trött på mig själv.
Våran grupp var utklädda till smurfar. Egentligen skulle jag vara gammelsmurfen från början, men jag kände att det skulle bli väldigt jobbigt att ha skägg hela kvällen. Skulle inte kunna äta soppa liksom. Så istället tog jag fram min kreativa hjärnhalva och klädde ut mig till snobbsmurfen istället. Eftersom jag inte har några bilder, får jag väl beskriva hur vi såg ut istället. Jag hade en blå långarmad tröja och en rosa jumper runt min hals. Blåa jeans nedtill med vita boxershorts ovanpå. Vattenkammad snebena (en snobbsmurf kan ju inte förstöra sin frisyr med mössa) och blå ögonskugga i hela ansiktet. Tjejerna i min grupp hade bara ögonskugga på ögonenlocken, men det gjorde inget för jag svettades ganska snabbt bort all min färg. Som pricken över i:t hade jag mina favoritsolglasögon sittandes på tröjan... som jag självklart tappade bort senare under kvällen. Suck!
Som sagt var det mycket spexande under kvällen. Både från vi i nollgrupperna och från våra faddrar (som alla var utklädda till troll). Alla hade verkligen förberett sig skitbra och hade jätteroliga pjäser för vardera av de teman som spelades upp. Våran grupp hade bestämt vårat spex fem minuter innan vi kom dit så det kändes skitjobbigt att alla skulle tycka vårat sceneri skulle vara total lame. Jag menar. Vi hade bestämt oss för att dansa macarena till smurfversionen av den låten. Hur orginellt var det på en skala. Jag bad Alex som var min bordskamrat och som även var värd för kvällen, att be honom ropa upp oss sist så att folk hunnit bli tillräckligt fulla för att tycka det var bra. Och det lyckades bra. Vi fick med publiken riktigt bra och alla shejkade loss med oss. Sen dansade vi även min egenkonstruerade apotekardans. Mycket skoj :D
Kvällen fortsatte sedan mer fritt och jag kunde umgås med folk jag kände bättre (är inte ett stort fan av bordsplaceringar). Vi dansade och söp och sa hur mycket vi älskade varandra. Allt i tradition enligt alkoholpåverkans lagar. Min fadder Marcus var DJ för kvällen, och jag tjatade hela tiden på att han skulle spela Coldplay. Det finns nämligen en tjej i min klass, Johanna, som också älskar Coldplay (och Muse!), så vi hade bestämt att vi skulle dansa till dem. Självklart var båda ute och tog frisk luft när låten äntligen spelades. DOH!
Ska försöka tigga till mig några bilder av nån som faktiskt hade minnet med sig under kvällen.
Våran grupp var utklädda till smurfar. Egentligen skulle jag vara gammelsmurfen från början, men jag kände att det skulle bli väldigt jobbigt att ha skägg hela kvällen. Skulle inte kunna äta soppa liksom. Så istället tog jag fram min kreativa hjärnhalva och klädde ut mig till snobbsmurfen istället. Eftersom jag inte har några bilder, får jag väl beskriva hur vi såg ut istället. Jag hade en blå långarmad tröja och en rosa jumper runt min hals. Blåa jeans nedtill med vita boxershorts ovanpå. Vattenkammad snebena (en snobbsmurf kan ju inte förstöra sin frisyr med mössa) och blå ögonskugga i hela ansiktet. Tjejerna i min grupp hade bara ögonskugga på ögonenlocken, men det gjorde inget för jag svettades ganska snabbt bort all min färg. Som pricken över i:t hade jag mina favoritsolglasögon sittandes på tröjan... som jag självklart tappade bort senare under kvällen. Suck!
Som sagt var det mycket spexande under kvällen. Både från vi i nollgrupperna och från våra faddrar (som alla var utklädda till troll). Alla hade verkligen förberett sig skitbra och hade jätteroliga pjäser för vardera av de teman som spelades upp. Våran grupp hade bestämt vårat spex fem minuter innan vi kom dit så det kändes skitjobbigt att alla skulle tycka vårat sceneri skulle vara total lame. Jag menar. Vi hade bestämt oss för att dansa macarena till smurfversionen av den låten. Hur orginellt var det på en skala. Jag bad Alex som var min bordskamrat och som även var värd för kvällen, att be honom ropa upp oss sist så att folk hunnit bli tillräckligt fulla för att tycka det var bra. Och det lyckades bra. Vi fick med publiken riktigt bra och alla shejkade loss med oss. Sen dansade vi även min egenkonstruerade apotekardans. Mycket skoj :D
Kvällen fortsatte sedan mer fritt och jag kunde umgås med folk jag kände bättre (är inte ett stort fan av bordsplaceringar). Vi dansade och söp och sa hur mycket vi älskade varandra. Allt i tradition enligt alkoholpåverkans lagar. Min fadder Marcus var DJ för kvällen, och jag tjatade hela tiden på att han skulle spela Coldplay. Det finns nämligen en tjej i min klass, Johanna, som också älskar Coldplay (och Muse!), så vi hade bestämt att vi skulle dansa till dem. Självklart var båda ute och tog frisk luft när låten äntligen spelades. DOH!
Ska försöka tigga till mig några bilder av nån som faktiskt hade minnet med sig under kvällen.
Helg update...
Helgen var rätt så händelselös. Jobbade som sagt, så gick hem rätt så tidigt från villan i fredags. Jag hade dock väldigt trevligt den stunden jag var där. Skrev upp mig att delta i sexmästeriet.. alltså typ vara bartender och festfixare för kommande sittningar. Det innebär även gratis sprit ;-)
Här satt jag i trevligt sällskap av en mängd tjejer. Det märks att det är sällsynt med killar i klassen, men tycker jag har fått bra kontakt även med dem. Brukar vanligtvis dra mig till tjejer, eftersom jag tycker det är lättare att umgås och prata då, men efter fyra år på äldreboendet har jag blivit rätt less på allt kärringgnäll. Nu kan jag njuta av en mixad blandning.
Här satt jag i trevligt sällskap av en mängd tjejer. Det märks att det är sällsynt med killar i klassen, men tycker jag har fått bra kontakt även med dem. Brukar vanligtvis dra mig till tjejer, eftersom jag tycker det är lättare att umgås och prata då, men efter fyra år på äldreboendet har jag blivit rätt less på allt kärringgnäll. Nu kan jag njuta av en mixad blandning.
Det här dansgolvet har jag fortfarande inte blivit för full för att inträda än:
Upp och jobba tidigt lördag morgon. Suck! Det flöt ändå på ganska bra och tiden gick snabbt båda dagarna. Våran chef har tagit ett brilliant initiativ och skaffat en massagefotölj för 55 000 :- Anledningen antar jag är att vi vägrar ta rast på vårat ställe eftersom det inte finns nåt bra ställe att vara på. Nu längtar man verkligen till rasten, så man kan bli knådad och utvilad på ett rikemansätt. Så här ser den ut:
Det hände en grej till utöver det vanliga när jag var på jobbet. Jag spillde kaffe... okej, det kanske inte är så ovanligt för min del, men titta vilket mönster som bildades av kaffefläcken... jag har inte manipulerat den på något sätt. visst är det kusligt!
BAJJOBB!
Ikväll har vi intropub på kåren vilket ska bli jättekul! Om jag inte börjat jobba kl. 7 imorgon bitti :( meeeh! alla har pratat om det hela veckan hur kul det kommer bli. Jag ska kika förbi en stund och ta en öl eller två, men måste ju ändå liksom gå runt tio, elva nånting. Jättemeeeeeh!