Jag vet vad du gjorde förra midsommaren
Mitt bloggande verkar ha tagit lite semester. Det blir väl så när man får ändrade rutiner och ens spontanitet kan få lite mer utrymme för att göra saker på tidpunkter man inte alls tänkt att göra något. Så vad har hänt? Jag lyckades få godkänt på mina två sista tentor, Yaaay me!
Sen har det varit midsommar ja. Det var görtrevligt.. eller det blev det till slut. Jag fick en släng av social fobi i början. Det får jag typ jämt när man ska träffa massa nytt folk (var på rätt stor fest).. men det ordnade sig till slut tack vare nån magisk dryck..
Har umgåtts en del med syrran också. Vi är bra botemedel mot varandras ångest som har uppkommit efter att vi båda blivit dumpade. Syrran av hennes kille (eller om det var tvärtom), och jag av min lägenhetsbytespartner. Han dumpade mig för en lägenhet i närheten med större balkong. Typiskt män!
Igår skulle systeryster och jag till Liseberg på kvällen och när vi kom fram började det ryka helt galet från främre delen av bilen. Som tur var, var det en ung kille som var där som kunde en del om bilar. Han gav oss massa tips och råd och till om med sitt visitkort och sa att om vi inte kom hem så kunde han ge oss skjuts. Vem är så sjysst liksom? Är det fel att bli misstänksam. Väl på Liseberg spelade vi upp en massa pengar på hjulen. Jag vann ingenting, men jag fick ändå alla priser eftersom Josse inte gillar choklad.
Jag verkligen rös i hela kroppen när jag samma dag hörde om en tjej i USA som var med i en olycka på ett nöjesfält. Hon fick båda fötterna avslitna av en utstickande vajer på ett fritt fall- eller höjdskräcken-liknande attraktion. Damn!
Jobbet går an, men är trist som fan. Igår dog en 105-årig tant. Det är lite coolt att ha träffat en människa som fått brev från kungen p.g.a. sin höga ålder. Må hon vila i frid. Det känns både naturligt och helt konstigt att säga farväl till bortgångna människor. Har sett alldeles för många skräckisar för att skrämma upp mig själv och tro att han eller hon kommer ta tag i min handled om jag kommer för nära.
Sen har det varit midsommar ja. Det var görtrevligt.. eller det blev det till slut. Jag fick en släng av social fobi i början. Det får jag typ jämt när man ska träffa massa nytt folk (var på rätt stor fest).. men det ordnade sig till slut tack vare nån magisk dryck..
Har umgåtts en del med syrran också. Vi är bra botemedel mot varandras ångest som har uppkommit efter att vi båda blivit dumpade. Syrran av hennes kille (eller om det var tvärtom), och jag av min lägenhetsbytespartner. Han dumpade mig för en lägenhet i närheten med större balkong. Typiskt män!
Igår skulle systeryster och jag till Liseberg på kvällen och när vi kom fram började det ryka helt galet från främre delen av bilen. Som tur var, var det en ung kille som var där som kunde en del om bilar. Han gav oss massa tips och råd och till om med sitt visitkort och sa att om vi inte kom hem så kunde han ge oss skjuts. Vem är så sjysst liksom? Är det fel att bli misstänksam. Väl på Liseberg spelade vi upp en massa pengar på hjulen. Jag vann ingenting, men jag fick ändå alla priser eftersom Josse inte gillar choklad.
Jag verkligen rös i hela kroppen när jag samma dag hörde om en tjej i USA som var med i en olycka på ett nöjesfält. Hon fick båda fötterna avslitna av en utstickande vajer på ett fritt fall- eller höjdskräcken-liknande attraktion. Damn!
Jobbet går an, men är trist som fan. Igår dog en 105-årig tant. Det är lite coolt att ha träffat en människa som fått brev från kungen p.g.a. sin höga ålder. Må hon vila i frid. Det känns både naturligt och helt konstigt att säga farväl till bortgångna människor. Har sett alldeles för många skräckisar för att skrämma upp mig själv och tro att han eller hon kommer ta tag i min handled om jag kommer för nära.
Kommentarer
Trackback