Fortsatt nollning..
Igår blev vi introducerade till vårat kårhus, Villa Medici. Det var verkligen skittrevligt och mysigt. Minglade runt bland mina nya klasskamrater och faddrar. Efteråt hade läkarstudenterna abbonerat Respekt på Järntorget, där vi var välkomna, men jag gick hem efter vi lämnade kårhuset. Det har varit ett par utmattande dagar.
Här är några bilder:
Idag gick vi på stadsvandring runt hela Göteborgs centrum. Med oss fick vi en karta och ett kinderägg. Kartan markerade de olika stationerna vi skulle till och kinderägget skulle vi försöka byta upp oss till något större och finare under vandringens gång.
Den första stationen låg på Linnéplatsen där vi träffade våra officiella faddrar. Här fick vi i gruppen på oss hjälm och ögonbindlar. De hade satt ut en lina som vi skulle följa, men vi fick inte släppa taget om varandra och det var en massa hinder på vägen.. därav hjälmarna. Vi kom i mål på rätt så bra tid. Dessutom hade vi med godis, kanelbullar och leksaker till dem som lite fjäsk. Bonus igen :D
Andra stationen var på medicinarberget där vi skulle bygga ett torn av klossar så högt som möjligt på sek. Bra där med! Sen åkte vi till chalmers där vi skulle vägleda Katarina, som hade ögonbindel på sig, genom hinder. När vi ändå var på Chalmers passade vi på att hälsa på min f.d. kombo Anna som ju jobbar på café där. Tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att kunna byta upp Kinderägget lite. Och det gick! Vi fick istället ett jättefint knivställ som dom inte använde.
Vidare på korsvägen skulle en person i gruppen lyssna på iPod, nynna låten, varpå vi skulle gissa vilken det var. För varje lyckad station fick vi en ledtråd som skulle leda till en gemensam lösning. Vi lyckades ta allihop faktiskt.. med lite hjälp av fjäsk då såklart ;) Efter Korsvägen bar det av mot Götaplatsen och Poseidonstatyn. Uppgiften här gick ut på att fylla en hink med så mycket vatten som möjligt på en viss tid. Till en början fick vi endast ha en liten mugg, ett decilitermått och ett matskedsmått, men svarade vi rätt på fyra gåtor, fick vi en plastmugg till för vardera. Vi lyckades få tre till, men sen när vi fick reda på att man även fick använda redskap som man hade på sig, offrade jag mig för gruppen och tog av mig båda mina skor. Det räckte med ett par varv från fontänen och till hinken för att vi skulle slå nytt rekord. Uppoffringen var alltså totalt värt det trots att jag var tvungen att gå i plaskblöta skor under resten av halva stan.
I bältespännarparken skulle vi som fem personer balansera på tre backar, och hela tiden flytta den bakre framåt, för att slutligen nå vårt mål. Kul tävling och ögongodis under tiden ;-) Vid Gustav Adolfs Torg fick jag springa med en gurka mellan benen. Det var inte alls pinsamt. Fast den mest pinsamma var nästa station vid Domkyrkan. Där hade de ritat upp ett rutnät med en bokstav i varje ruta. Vårt uppdrag var att hitta nån männsika på stan som började på nån av dom bokstäverna och försöka få tre stycken på rad.
Vid Vasaplatsen ställdes våra allmänkunskaper på prov, och vi fick tillgång till en bokstav för varje fråga vi kunde. Vi kunde alla utom två, men preparerade med godis som vi var, kunde vi få ledtrådar som slutligen ledde oss rätt. Lyckades lösa anagramet nästan helt utan hjälp, hehe.. Den allra sista stationen på järntorget gick ut på att vi skulle rangordna oss i gruppen efter vår ålder. Kruxet var bara att vi inte fick prata med varandra, så här gällde det upp till bevis på hur mycket vi lärt känna varandra under dagarna. Men bra polare som vi blivit gjorde att det inte var något större problem.
Nu var dagen äntligen slut. Det har varit otroligt kul, men att kuta runt med ett tungt knivställ, fågelbajs på armen och plaskvåta skor gör sitt. Nu är jag så trött så jag ska bara slänga mig i sängen. Ha det bra till nästa gång!
(Tyvärr har jag inga foton från stadsvandringen eftersom jag glömde kameran hemma) =(
Här är några bilder:
Idag gick vi på stadsvandring runt hela Göteborgs centrum. Med oss fick vi en karta och ett kinderägg. Kartan markerade de olika stationerna vi skulle till och kinderägget skulle vi försöka byta upp oss till något större och finare under vandringens gång.
Den första stationen låg på Linnéplatsen där vi träffade våra officiella faddrar. Här fick vi i gruppen på oss hjälm och ögonbindlar. De hade satt ut en lina som vi skulle följa, men vi fick inte släppa taget om varandra och det var en massa hinder på vägen.. därav hjälmarna. Vi kom i mål på rätt så bra tid. Dessutom hade vi med godis, kanelbullar och leksaker till dem som lite fjäsk. Bonus igen :D
Andra stationen var på medicinarberget där vi skulle bygga ett torn av klossar så högt som möjligt på sek. Bra där med! Sen åkte vi till chalmers där vi skulle vägleda Katarina, som hade ögonbindel på sig, genom hinder. När vi ändå var på Chalmers passade vi på att hälsa på min f.d. kombo Anna som ju jobbar på café där. Tänkte att det var ett utmärkt tillfälle att kunna byta upp Kinderägget lite. Och det gick! Vi fick istället ett jättefint knivställ som dom inte använde.
Vidare på korsvägen skulle en person i gruppen lyssna på iPod, nynna låten, varpå vi skulle gissa vilken det var. För varje lyckad station fick vi en ledtråd som skulle leda till en gemensam lösning. Vi lyckades ta allihop faktiskt.. med lite hjälp av fjäsk då såklart ;) Efter Korsvägen bar det av mot Götaplatsen och Poseidonstatyn. Uppgiften här gick ut på att fylla en hink med så mycket vatten som möjligt på en viss tid. Till en början fick vi endast ha en liten mugg, ett decilitermått och ett matskedsmått, men svarade vi rätt på fyra gåtor, fick vi en plastmugg till för vardera. Vi lyckades få tre till, men sen när vi fick reda på att man även fick använda redskap som man hade på sig, offrade jag mig för gruppen och tog av mig båda mina skor. Det räckte med ett par varv från fontänen och till hinken för att vi skulle slå nytt rekord. Uppoffringen var alltså totalt värt det trots att jag var tvungen att gå i plaskblöta skor under resten av halva stan.
I bältespännarparken skulle vi som fem personer balansera på tre backar, och hela tiden flytta den bakre framåt, för att slutligen nå vårt mål. Kul tävling och ögongodis under tiden ;-) Vid Gustav Adolfs Torg fick jag springa med en gurka mellan benen. Det var inte alls pinsamt. Fast den mest pinsamma var nästa station vid Domkyrkan. Där hade de ritat upp ett rutnät med en bokstav i varje ruta. Vårt uppdrag var att hitta nån männsika på stan som började på nån av dom bokstäverna och försöka få tre stycken på rad.
Vid Vasaplatsen ställdes våra allmänkunskaper på prov, och vi fick tillgång till en bokstav för varje fråga vi kunde. Vi kunde alla utom två, men preparerade med godis som vi var, kunde vi få ledtrådar som slutligen ledde oss rätt. Lyckades lösa anagramet nästan helt utan hjälp, hehe.. Den allra sista stationen på järntorget gick ut på att vi skulle rangordna oss i gruppen efter vår ålder. Kruxet var bara att vi inte fick prata med varandra, så här gällde det upp till bevis på hur mycket vi lärt känna varandra under dagarna. Men bra polare som vi blivit gjorde att det inte var något större problem.
Nu var dagen äntligen slut. Det har varit otroligt kul, men att kuta runt med ett tungt knivställ, fågelbajs på armen och plaskvåta skor gör sitt. Nu är jag så trött så jag ska bara slänga mig i sängen. Ha det bra till nästa gång!
(Tyvärr har jag inga foton från stadsvandringen eftersom jag glömde kameran hemma) =(
Från minneslogik till fiskkomik
Le school dé Apothek
Yes! Nu har det dragit igång. Universitetet och allt vad det innebär. Hittills har allt varit lysande, men det kan bero på att vi än så länge inte haft någon lektion utan mest hållt på med nollningen. Första dagen börjades med ett antal presentationer av programmet. Fram till denna dagen har jag totalnekat min antaglese till programmet. Jag menar, varför skulle jag komma in på ett program med så höga siffror? Det måste blivit fel någonstans. Men när en huvudprofessor gratulerade oss till denna bragd så släppte allt. Shit! Jag ska spendera de fem kommande åren med helt nya människor, i en helt ny miljö. Tentaångest, frustration och tidspress. Men jag älskar det! All the way.... (men som sagt, vi har fortfarande inte haft den första lektionen än)
Vi hade några intressanta timmar den första dan. Bl.a. var det en som föreläste om olika pluggtekniker man bör tillämpa i sina studier. Mycket intressant! Sen blev vi indelade i tio olika grupper, där varje grupp leddes av en eller två faddrar från årskursen över oss. Jag var den enda killen i min grupp (nästan den enda killen i min klass). Vi fick två jätteschyssta faddrar, Alex och Marcus, som visade oss runt en del på skolområdet och bjöd på baguette. Efter lunch hade vi ytterligare några presentationer, men efter det hade vi bestämt träff ( i gruppen) med våra faddrar att vi skulle träffas hemma hos Alex för att käka och dricka lite (och därmed sätta igång nollningen). Egentligen hade inte jag tänkt att vara med på nollningen överhuvudtaget, för man har ju hört en del grejer folk utsätts för, men eftersom alla andra i min grupp skulle med så föll jag för grupptrycket.
Än så länge är det lite stelt i gruppen
Glada trots täckta med inälvor
Vi hade några intressanta timmar den första dan. Bl.a. var det en som föreläste om olika pluggtekniker man bör tillämpa i sina studier. Mycket intressant! Sen blev vi indelade i tio olika grupper, där varje grupp leddes av en eller två faddrar från årskursen över oss. Jag var den enda killen i min grupp (nästan den enda killen i min klass). Vi fick två jätteschyssta faddrar, Alex och Marcus, som visade oss runt en del på skolområdet och bjöd på baguette. Efter lunch hade vi ytterligare några presentationer, men efter det hade vi bestämt träff ( i gruppen) med våra faddrar att vi skulle träffas hemma hos Alex för att käka och dricka lite (och därmed sätta igång nollningen). Egentligen hade inte jag tänkt att vara med på nollningen överhuvudtaget, för man har ju hört en del grejer folk utsätts för, men eftersom alla andra i min grupp skulle med så föll jag för grupptrycket.
Faddrarna Alex och Marcus lagar tacos åt dom hungriga fadderbarnen
Än så länge är det lite stelt i gruppen
Vi hade det verkligen skittrevligt. Vi fick en chans att lära känna varandra inom gruppen och även få chans att ställa alla de tusentals frågor man har rörande skolan. Lite senare på kvällen tycckte Evelina (längst till höger) att vi skulle spela ett öltärningsspel. Och öl fick vi dricka, i mängder! Vi var nog lite speciellt elaka mot Alex som blev rääätt så dragen. Efter det gick vi ut en sväng och träffade de andra grupperna och deras faddrar. Några stannade kvar och drack en bra stund och gick även på efterfest efteråt, och det var även dessa som inte dök upp eller kom försent på föreläsningen dagen efter. Själv åkte jag hem vid 12-tiden, lagom berusad och väldigt glad :-)
Här är jag lagom salongsberusad
Här är jag lagom salongsberusad
Det blir mycket att skriva nu, men det har också hänt mycket plus att jag inte skrivit på två dar. Den andra skoldagen var ganska mycket som den första. Det kom folk från olika ställen och pratade om programmet och hela livet runtomkring. Vi fick information om utlandsstudier. Det jag noterade allra mest var att de tog utbytesstudenter till ett universitet i Paris! Skulle vara sjukt kul att plugga där... typ kanske fjärde året eller nåt. Måste lära mig flytande franska tills dess bara.
Efteråt var det nollningsaktiviteter igen. Denna gången i slottskogen. Måste bara säga att det är jobbigt att komma från Göteborg i dessa sammanhang. Alla förväntar sig att jag vet vart allt ligger bara för att jag bott här hela mitt liv. Men jag har inget lokaaaaalsinne juuuuu *lipar* Anyway. Idag skulle vi leka lekar och samla poäng till våran grupp. Den grupp som har flest poäng vid slutet av veckan vinner. Vad vet jag inte. Men det finns många sätt att samla dem på, främst genom att fjäska med faddrarna. Så jag och två tjejer i min grupp (dom andra gruppmedlemmarna var tråkiga och ville inte vara med) tog med en filt och en kaffetermos (donerad av mor), vilket var hemskt uppskattat. Bonus till oss ;-)
Lekarna var uppdelade i olika stationer. Bl.a. skulle man ha en bindel för ögonen och smaka och lukta på olika grejer, en annan var säckhoppning, nästa var att man skulle bygga en mänsklig pyramid. Eftersom vi bara var tre var det ganska lätt. På en station skulle man klä sig i vinterkläder och gå en sträcka med en flaska mellan knäna, det sög jag på men vi vann ändå. Sen var det äggkastning som gällde. Om man ville ha mest poäng skulle man nicka ägget, vilket jag kände att jag tyckte vi behövde. Väldigt kletigt, men mitt hår fick en ovanligt fin lyster. Sen var det irländsk julafton (snurra runt pinne).Att trä en tråd genom våra kläder var vi inte så värst bra på och stövelkastningen gick hyfsat. Efter alla stationer skulle alla grupper leka en stor lek tillsammans som våra faddrar sagt är något alldels speciellt. Så när dom avslöjade leken visade det sig vara rugby. Trist tänkte jag och ställde mig vemodig på plan. Men när spelet satt igång kastades helt plötsligt en liten fisk upp i luften. Va? Fiskrugby. Tydligen en stor tradition sen lång tid tillbaka. Roligt? Ja, om man inte är superallergisk mot fisk!! Fick gå av planen ganska snabbt. Alla trodde jag fegade ut för att det var äcklig, men jag hade faktiskt tänkt överleva åtminstone första veckan.
Det var roligt att kolla på iallafall. Efter ett tag delade sig fisken och det hela blev en aning smaskigare. Vårat lag gick vidare till final, men eftersom det var just final, så räckte det inte med en liten makrill längre. Nu togs det istället fram en halvmeter stor lax! När den gick sönder sen, då kan vi prata smask. En kille tog detta till sin fördel, så varje gång han hade fisken, snurrade han den några varv runt nära motståndare så att massa inälvor flög omkring. Smart drag! Pratade med honom på vägen hem sen. Skittrevlig! Men alla luktade verkligen apa. Jag visste väl att min allergi skulle komma till nytta nån dag.
Efteråt var det nollningsaktiviteter igen. Denna gången i slottskogen. Måste bara säga att det är jobbigt att komma från Göteborg i dessa sammanhang. Alla förväntar sig att jag vet vart allt ligger bara för att jag bott här hela mitt liv. Men jag har inget lokaaaaalsinne juuuuu *lipar* Anyway. Idag skulle vi leka lekar och samla poäng till våran grupp. Den grupp som har flest poäng vid slutet av veckan vinner. Vad vet jag inte. Men det finns många sätt att samla dem på, främst genom att fjäska med faddrarna. Så jag och två tjejer i min grupp (dom andra gruppmedlemmarna var tråkiga och ville inte vara med) tog med en filt och en kaffetermos (donerad av mor), vilket var hemskt uppskattat. Bonus till oss ;-)
Lekarna var uppdelade i olika stationer. Bl.a. skulle man ha en bindel för ögonen och smaka och lukta på olika grejer, en annan var säckhoppning, nästa var att man skulle bygga en mänsklig pyramid. Eftersom vi bara var tre var det ganska lätt. På en station skulle man klä sig i vinterkläder och gå en sträcka med en flaska mellan knäna, det sög jag på men vi vann ändå. Sen var det äggkastning som gällde. Om man ville ha mest poäng skulle man nicka ägget, vilket jag kände att jag tyckte vi behövde. Väldigt kletigt, men mitt hår fick en ovanligt fin lyster. Sen var det irländsk julafton (snurra runt pinne).Att trä en tråd genom våra kläder var vi inte så värst bra på och stövelkastningen gick hyfsat. Efter alla stationer skulle alla grupper leka en stor lek tillsammans som våra faddrar sagt är något alldels speciellt. Så när dom avslöjade leken visade det sig vara rugby. Trist tänkte jag och ställde mig vemodig på plan. Men när spelet satt igång kastades helt plötsligt en liten fisk upp i luften. Va? Fiskrugby. Tydligen en stor tradition sen lång tid tillbaka. Roligt? Ja, om man inte är superallergisk mot fisk!! Fick gå av planen ganska snabbt. Alla trodde jag fegade ut för att det var äcklig, men jag hade faktiskt tänkt överleva åtminstone första veckan.
Det var roligt att kolla på iallafall. Efter ett tag delade sig fisken och det hela blev en aning smaskigare. Vårat lag gick vidare till final, men eftersom det var just final, så räckte det inte med en liten makrill längre. Nu togs det istället fram en halvmeter stor lax! När den gick sönder sen, då kan vi prata smask. En kille tog detta till sin fördel, så varje gång han hade fisken, snurrade han den några varv runt nära motståndare så att massa inälvor flög omkring. Smart drag! Pratade med honom på vägen hem sen. Skittrevlig! Men alla luktade verkligen apa. Jag visste väl att min allergi skulle komma till nytta nån dag.
Här är det laxkutning som pågår
Finalfisken ännu hel
Här blir det mål för laget när Evelina gör en fin fångst
Glada trots täckta med inälvor
Trååk..
Idag händer verkligen ingenting! Vädret är skit! Det är söndag! Jag har ont i mitt andra revben till höger när jag sväljer!
Ska hem till mamma sen. Vi ska åka och kolla vart jag ska imorgon när skolan börjar. Gah, kan knappt bärga mig , så kul det kommer bli ! ! !
Ska hem till mamma sen. Vi ska åka och kolla vart jag ska imorgon när skolan börjar. Gah, kan knappt bärga mig , så kul det kommer bli ! ! !
Ett i-landsproblem eller två
Okej... I brist på nåt vettigt att göra skall jag här lista mina just nu största i-landsproblem.
1. Den trådlösa musen
Visst, det är jävligt flashigt med sladdlösa möss (eller musar eller vad man säger), men jag glömmer ju ALLTID att sätta den på laddning. Så när jag vill göra nåt kul eller viktigt på datorn, så börjar alltid den förbannade gröna lysdioden blinka lågt batteri. Visst jag skulle kunna lära mig fler genvägar på tangentbordet för att ta mig fram på så sätt, men eftersom det också är trådlöst kan man inte lita på nånting. Ge mig långa fula sladdar hellre än detta trådlösa liv i ständig plåga!
2. Plattskärm + webcam = frustration
Hur lätt är det att balansera en klumpig webcam på en tunn tunn skärm? Inte jätte kan jag säga. Vill man dessutom byta vinkel (nej inte så långt ner) så får man hålla på i en evighet innan man balanserat rätt.. och får förmodligen sämre resultat än innan försöket.
3. Capuccinobryggaren
MEN SKUMMA DIG DÅ MJÖLKFAN!
Sen har jag ett fjärde stort i-landsproblem. Man kan knappt ta sig fram i mitt vardagsrum eftersom jag har så mycket soffor. Har fyra stora soffor och tre fotöljer. Lite smått onödigt för en person, men det har bara blivit så. Sen tar Anna med sig en av dem när hon flyttar. En italiensk chattkompis frågade om jag hade ett så "busy schedule" att sängen inte räckte till, men jag kan säga att än så länge är varenda soffa fortfarande oskuld (i och för sig lånade jag ut en av sofforna till min syster ett tag, men huruvida kul den har haft är information jag kan leva utan).
(Egentligen skulle jag sätta in en bild på mitt vardagsrum och alla soffor, men sen kom jag på att alla skulle få se hur stökigt det är, så det uteslöts ganska direkt.)
Visst, det är jävligt flashigt med sladdlösa möss (eller musar eller vad man säger), men jag glömmer ju ALLTID att sätta den på laddning. Så när jag vill göra nåt kul eller viktigt på datorn, så börjar alltid den förbannade gröna lysdioden blinka lågt batteri. Visst jag skulle kunna lära mig fler genvägar på tangentbordet för att ta mig fram på så sätt, men eftersom det också är trådlöst kan man inte lita på nånting. Ge mig långa fula sladdar hellre än detta trådlösa liv i ständig plåga!
2. Plattskärm + webcam = frustration
Hur lätt är det att balansera en klumpig webcam på en tunn tunn skärm? Inte jätte kan jag säga. Vill man dessutom byta vinkel (nej inte så långt ner) så får man hålla på i en evighet innan man balanserat rätt.. och får förmodligen sämre resultat än innan försöket.
3. Capuccinobryggaren
MEN SKUMMA DIG DÅ MJÖLKFAN!
Sen har jag ett fjärde stort i-landsproblem. Man kan knappt ta sig fram i mitt vardagsrum eftersom jag har så mycket soffor. Har fyra stora soffor och tre fotöljer. Lite smått onödigt för en person, men det har bara blivit så. Sen tar Anna med sig en av dem när hon flyttar. En italiensk chattkompis frågade om jag hade ett så "busy schedule" att sängen inte räckte till, men jag kan säga att än så länge är varenda soffa fortfarande oskuld (i och för sig lånade jag ut en av sofforna till min syster ett tag, men huruvida kul den har haft är information jag kan leva utan).
(Egentligen skulle jag sätta in en bild på mitt vardagsrum och alla soffor, men sen kom jag på att alla skulle få se hur stökigt det är, så det uteslöts ganska direkt.)
En dikt med bismak
Fråga ett bi
O du alkohol med färg likt gyllenröd
Varför du komma att se ut?
Ett steg som går snett leder till död
Men är det ett smärtsamt slut?
Fråga ett bi
O du alkohol med färg likt gyllenröd
Varför du komma att se ut?
Ett steg som går snett leder till död
Men är det ett smärtsamt slut?
Fråga ett bi
Party utan piller
Det blev inga poster igår, så här kommer en sammanfattning från framtiden.
Syrran kom hit på förmiddagen och lämnade sina sista saker. Trodde att hon skulle vara helt nedbruten eftersom hon tog farfars död väldgit hårt, men hon verkade inte alltför berörd. Fick skjuts till Angered C där jag bestämmt träff med Bella. Ett besök på systemet sen bar vägen hem.. för att skriva svenskauppgifter. Hade lovat att hjälpa Bella svara på några frågor samt skriva ett referat. Jag älskade svenska i gymnasiet, men jag antar att det är roligare att skriva själv än att hjälpa till. Man når inte samma tillfredsställelse när man är klar, fast vi kom fram till ett rätt hyffsat resultat ändå tycker jag.
Syrran kom hit på förmiddagen och lämnade sina sista saker. Trodde att hon skulle vara helt nedbruten eftersom hon tog farfars död väldgit hårt, men hon verkade inte alltför berörd. Fick skjuts till Angered C där jag bestämmt träff med Bella. Ett besök på systemet sen bar vägen hem.. för att skriva svenskauppgifter. Hade lovat att hjälpa Bella svara på några frågor samt skriva ett referat. Jag älskade svenska i gymnasiet, men jag antar att det är roligare att skriva själv än att hjälpa till. Man når inte samma tillfredsställelse när man är klar, fast vi kom fram till ett rätt hyffsat resultat ändå tycker jag.
Sitter och stryker under saker
Sen satt vi igång och började dricka och lyssnade massa på Erasure. Jag hade sån yrsel hela dan igår, så när alkoholen började verka in, kände jag inte så stor skillnad. Tror det beror på att jag inte tagit min Zoloft på tre dagar, för det börjar verkligen kännas att man är på väg ner. Ska hem till mamma sen och få ett par nya, för jag har inte lust att vara värsta emo nu när skolan börjar.
Bella med mitt Homerglas
Hursomhelst. Runt 22 30 åkte vi in mot stan. Egentligen skulle Viktoria varit med oss, men hon kände att det inte var riktigt rätt dag att gå ut idag. Känslosam som jag blir utan piller (jag menar, jag höll på att börja gråta för att spårvagnen tog så lång tid när jag väntade på Bella), snäste jag nog till lite, så jag fick lite dåligt samvete när hon dök upp ändå när vi väl kommit in på Madison (eller Park Lane). Kvällen var kul, om än lite händelselös, men vi fick iallafall busvissla åt Pandora som uppträdde på natten. Kände inte igen henne alls. Hon har blivit så liten och tanig. Bella tog massa kort så ska fråga om jag kan få dem sen :)
Bella gick lite tidigare så att hon skulle hinna med sista vagnen, men jag och Viktoria stannade kvar en stund till. Fast vi gick ganska kort därefter eftersom vi var så hungriga. En Big King XXL senare sprang jag till spårvagnen, och Viktoria cyklade hemåt. Självklart gick inte min buss från Angered och hem på lååång tid, så som vanligt fick jag jogga hem istället. Brände förhoppningsvis iallafall en tusendel av burgaren och all alkohol.
Idag mår jag ganska piss. Är inte bakfull eller så, men den välbekanta ångesten börjar komma krypande. Jag är kort och snäsig åt folk, och jag längtar tillbaka till mitt glada odestruktiva jag. Det är helt sjukt vad saknaden av ett litet litet piller kan göra skillnad.
Bella med mitt Homerglas
Hursomhelst. Runt 22 30 åkte vi in mot stan. Egentligen skulle Viktoria varit med oss, men hon kände att det inte var riktigt rätt dag att gå ut idag. Känslosam som jag blir utan piller (jag menar, jag höll på att börja gråta för att spårvagnen tog så lång tid när jag väntade på Bella), snäste jag nog till lite, så jag fick lite dåligt samvete när hon dök upp ändå när vi väl kommit in på Madison (eller Park Lane). Kvällen var kul, om än lite händelselös, men vi fick iallafall busvissla åt Pandora som uppträdde på natten. Kände inte igen henne alls. Hon har blivit så liten och tanig. Bella tog massa kort så ska fråga om jag kan få dem sen :)
Min utstyrsel för kvällen
Bella gick lite tidigare så att hon skulle hinna med sista vagnen, men jag och Viktoria stannade kvar en stund till. Fast vi gick ganska kort därefter eftersom vi var så hungriga. En Big King XXL senare sprang jag till spårvagnen, och Viktoria cyklade hemåt. Självklart gick inte min buss från Angered och hem på lååång tid, så som vanligt fick jag jogga hem istället. Brände förhoppningsvis iallafall en tusendel av burgaren och all alkohol.
Idag mår jag ganska piss. Är inte bakfull eller så, men den välbekanta ångesten börjar komma krypande. Jag är kort och snäsig åt folk, och jag längtar tillbaka till mitt glada odestruktiva jag. Det är helt sjukt vad saknaden av ett litet litet piller kan göra skillnad.
Last FM, Last PM
Har skaffat mig Last Fm nu som kan skådas ovanför titeln på sidan. Har försökt i en evighet att få den bredvid titeln istället för ovanför, men det är helt omöjligt, så om nån vet hur uppskattar jag hjälpen. Kaninen är från ett av världens bästa tv-spelsserier Silent Hill. Tack Bella för tipset!
En av mina favoriter
"Säg till om jag stör", sa han när han steg in, "så går jag meddetsamma".
"Du inte bara stör" svarade jag, "du rubbar hela min existens. Välkommen" .
/Eeva Kilpi
"Du inte bara stör" svarade jag, "du rubbar hela min existens. Välkommen" .
/Eeva Kilpi
Apropå ingenting..
Min farfar dog idag..
Amerika vs. Asien
I dagarna har jag sett fyra nya filmer. Tre stycken asiatiska och en amerikansk. Alla skräck såklart :-)
Ska berätta lite om dem
1. Shutter (Thailand, 2004)
Synopsis:
Ett par kör på en ung tjej, men smiter från olyckan. Efter ett tag börjar paret se och höra olika saker, kanske skuggbilder av flickan? En efter en tar killens vänner livet av sig. Förbluffade försöker de hitta ett svar och upptäcker snart ett verktyg som kan leda dem framåt, nämligen kameran.
Kommentar
Jag har alltid varit fascinerad av andar som lyckas fastna på bild. Har sett en hel del på nätet, som påstås vara sanna, men man vet aldrig med dagens photoshop-generation. Även om idén till filmen inte är särskilt orginell, så hade den ändå en fängslande story och nervkittlande spänning. Med alla dagens 'Ringu-kopior', har jag tappat mer och mer respekt för den, jag tidigare älskat, asiatiska skräckmarkanden, men denna filmen tycker jag ändå lyckades sträcka sig över de flesta klicheér (även om en del fanns). Betyget blir tre bajskorvar:
2. Final Destination 3 (USA, 2006)
Synopsis
En klass ska snart ta examen från high school, men innan dess spenderar de en dag på ett stort nöjesfält. Den största attraktionen är en mäktig bergochdalbana, som ett par av ungdomarna bestämmer sig för att åka. Innan vagnen rullar iväg, får en av tjejerna en vision om hur vagnen kommer att spåra ur och alla kommer dö. I panik vädjar hon till personalen att släppa av alla eftersom nånting står riktigt fel till.Några stiger av, men några andra sitter kvar, bl.a. tjejens pojkvän. Till allas förskräckelse hade hon rätt. De som lurade döden denna gång kommer dock, en efter en ( i den ordning dom satt), gå ett ödesdigert slut till möte.
Kommentar
Det här gillar jag :-) Det har absolut inte hänt någonting nytt sen de två föregångarna, men hela Final Destination-kitet är så fruktansvärt nervpirrande. Man sitter på nålar hela filmen igenom och undrar hur nästa man ska dö. Jag var ganska besviken på tvåan, eftersom jag blev storförälskad i ettan, så trean var ett välkommet inslag i denna numera klassiska triologi. Blir jämt så nojig efter jag sett filmer som dessa. Kommer varken våga åka bergochdalbana, sola solarium eller träna på gym igen. Det säger ganska mycket om filmen. Jag ger den faktiskt hela fyra bajskorvar:
3. Acacia (Sydkorea, 2003)
Synopsis
Ett par som kommit upp i åren, har gett upp hoppet om att få några barn, och bestämmer sig istället för att adoptera. Det beställda barnet visar sig ha en ohälsosam dragning till träd (!), speciellt ett utdött acacia-träd i adoptivföräldrarnas trädgård. Som ett mirakel lyckas paret kort därefter få ett eget barn. Detta skapar avundsjuka hos trädgossen, och bestämmer sig för att rymma hemifrån... eller?
Kommentar
Asiatiska skräckfilmer är inte direkt kända för att ha högt tempo, men kom igen. Det här var det segaste jag varit med om sen jag sist gjorde hemmagjord kola. Den var inte helt värdelös, men jag ljuger om jag inte säger att jag var glad när sluttexten rullade. Betyget dras upp en smula p.g.a. dess originalitet och fina foto, men mer än två bajskorvar blir det ej:
4. Dead Friend a.k.a. The Ghost (Sydkorea 2004)
Synopsis
En flicka lider av minnesförlust. Hon upptäcker så småningom att hon var med i en grupp, där alla dör en och en av ett hämndlystet spöke
Kommentar
BOOOORING! Det här är en film som inte står på sina egna ben. Den har lånat alla skräckelement från andra asiatiska filmer. Självklart finns det långa svarta håret med, vatten spelar en stor roll i flickornas död, ögonen som förskräckt kollar åt sidan och en exakt kopia av Sadako som det hämndlystna spöket. Jag led igenom filmen, iallafall mot slutet när jag insåg att jag inte blivit rädd en enda gång och visste att jag inte skulle bli det heller. En liten hög blir det här:
Ska berätta lite om dem
1. Shutter (Thailand, 2004)
Synopsis:
Ett par kör på en ung tjej, men smiter från olyckan. Efter ett tag börjar paret se och höra olika saker, kanske skuggbilder av flickan? En efter en tar killens vänner livet av sig. Förbluffade försöker de hitta ett svar och upptäcker snart ett verktyg som kan leda dem framåt, nämligen kameran.
Kommentar
Jag har alltid varit fascinerad av andar som lyckas fastna på bild. Har sett en hel del på nätet, som påstås vara sanna, men man vet aldrig med dagens photoshop-generation. Även om idén till filmen inte är särskilt orginell, så hade den ändå en fängslande story och nervkittlande spänning. Med alla dagens 'Ringu-kopior', har jag tappat mer och mer respekt för den, jag tidigare älskat, asiatiska skräckmarkanden, men denna filmen tycker jag ändå lyckades sträcka sig över de flesta klicheér (även om en del fanns). Betyget blir tre bajskorvar:
2. Final Destination 3 (USA, 2006)
Synopsis
En klass ska snart ta examen från high school, men innan dess spenderar de en dag på ett stort nöjesfält. Den största attraktionen är en mäktig bergochdalbana, som ett par av ungdomarna bestämmer sig för att åka. Innan vagnen rullar iväg, får en av tjejerna en vision om hur vagnen kommer att spåra ur och alla kommer dö. I panik vädjar hon till personalen att släppa av alla eftersom nånting står riktigt fel till.Några stiger av, men några andra sitter kvar, bl.a. tjejens pojkvän. Till allas förskräckelse hade hon rätt. De som lurade döden denna gång kommer dock, en efter en ( i den ordning dom satt), gå ett ödesdigert slut till möte.
Kommentar
Det här gillar jag :-) Det har absolut inte hänt någonting nytt sen de två föregångarna, men hela Final Destination-kitet är så fruktansvärt nervpirrande. Man sitter på nålar hela filmen igenom och undrar hur nästa man ska dö. Jag var ganska besviken på tvåan, eftersom jag blev storförälskad i ettan, så trean var ett välkommet inslag i denna numera klassiska triologi. Blir jämt så nojig efter jag sett filmer som dessa. Kommer varken våga åka bergochdalbana, sola solarium eller träna på gym igen. Det säger ganska mycket om filmen. Jag ger den faktiskt hela fyra bajskorvar:
3. Acacia (Sydkorea, 2003)
Synopsis
Ett par som kommit upp i åren, har gett upp hoppet om att få några barn, och bestämmer sig istället för att adoptera. Det beställda barnet visar sig ha en ohälsosam dragning till träd (!), speciellt ett utdött acacia-träd i adoptivföräldrarnas trädgård. Som ett mirakel lyckas paret kort därefter få ett eget barn. Detta skapar avundsjuka hos trädgossen, och bestämmer sig för att rymma hemifrån... eller?
Kommentar
Asiatiska skräckfilmer är inte direkt kända för att ha högt tempo, men kom igen. Det här var det segaste jag varit med om sen jag sist gjorde hemmagjord kola. Den var inte helt värdelös, men jag ljuger om jag inte säger att jag var glad när sluttexten rullade. Betyget dras upp en smula p.g.a. dess originalitet och fina foto, men mer än två bajskorvar blir det ej:
4. Dead Friend a.k.a. The Ghost (Sydkorea 2004)
Synopsis
En flicka lider av minnesförlust. Hon upptäcker så småningom att hon var med i en grupp, där alla dör en och en av ett hämndlystet spöke
Kommentar
BOOOORING! Det här är en film som inte står på sina egna ben. Den har lånat alla skräckelement från andra asiatiska filmer. Självklart finns det långa svarta håret med, vatten spelar en stor roll i flickornas död, ögonen som förskräckt kollar åt sidan och en exakt kopia av Sadako som det hämndlystna spöket. Jag led igenom filmen, iallafall mot slutet när jag insåg att jag inte blivit rädd en enda gång och visste att jag inte skulle bli det heller. En liten hög blir det här:
Från flytt till kärlek
Okej, nu har jag hjälpt syrran att flytta alla grejer. Det visade sig att det mesta var ett missförstånd. Hon har trott hela tiden att jag gått med på att flytta alla hennes saker, medan jag trott att hon skulle bära alla grejer till hennes kille först, möblera där, och det som inte fick plats skulle vara hos mig. Och sen trodde jag att hon förstod att hon inte kunde flytta in sakerna förrän min kombo hade flyttat ut, men så hade inte hon uppfattat det.
Som tur var fick alla hennes grejer plats i förrådet (större än man tror) och hon kommer att ge mig en vissa summa pengar för varje månad hon har grejerna där. .. och det tackar jag ju inte nej till :-)
Så nu är vi vänner igen...
Jag "råkade" dessutom komma försent till min syrra, så när jag kom dit hade dom precis blivit klara med att lasta alla grejer i släpkärran. Å nej, vilken otur.. men jag fick öppna grinden för bilen.. det var ganska ansträngande.
Från det ena till det andra. Träffade på en snygg hunk när jag var i Kroatien för 1½ månad sen. Vi har hållit sms-kontakt ända sen dess, och jag tycker det är skitspännande. Det är frustrerande att inte kunna ses, eftersom han bor i superhomofoba Bosnien/Herzegovina. Man säger att kärleken inte har några gränser, men jag kan räkna upp kroatiens, sloveniens, österrikes, tjeckiens, tysklands och danmarks mellan oss. Inte för att jag har hunnit bli jättekär än, jag menar; vi sågs i kanske 10 min, men med vissa människor känner man bara sån kemi att omedelbara känslor är oundvikliga. Han lovade att skicka en bild på sig själv via mail idag, men den har fortfarande inte kommit. Har bara kvar en vag bild framför mig hur han såg ut. Den börjar sakta men säkert att tyna bort, så det skulle vara askul att få förnya den. Få se hur mycket man förskönat eller misstolkat bilden av honom, eller om han ser ut exakt så man minns honom.
Som tur var fick alla hennes grejer plats i förrådet (större än man tror) och hon kommer att ge mig en vissa summa pengar för varje månad hon har grejerna där. .. och det tackar jag ju inte nej till :-)
Så nu är vi vänner igen...
Jag "råkade" dessutom komma försent till min syrra, så när jag kom dit hade dom precis blivit klara med att lasta alla grejer i släpkärran. Å nej, vilken otur.. men jag fick öppna grinden för bilen.. det var ganska ansträngande.
Från det ena till det andra. Träffade på en snygg hunk när jag var i Kroatien för 1½ månad sen. Vi har hållit sms-kontakt ända sen dess, och jag tycker det är skitspännande. Det är frustrerande att inte kunna ses, eftersom han bor i superhomofoba Bosnien/Herzegovina. Man säger att kärleken inte har några gränser, men jag kan räkna upp kroatiens, sloveniens, österrikes, tjeckiens, tysklands och danmarks mellan oss. Inte för att jag har hunnit bli jättekär än, jag menar; vi sågs i kanske 10 min, men med vissa människor känner man bara sån kemi att omedelbara känslor är oundvikliga. Han lovade att skicka en bild på sig själv via mail idag, men den har fortfarande inte kommit. Har bara kvar en vag bild framför mig hur han såg ut. Den börjar sakta men säkert att tyna bort, så det skulle vara askul att få förnya den. Få se hur mycket man förskönat eller misstolkat bilden av honom, eller om han ser ut exakt så man minns honom.
Kroatien, Kroatien, så skön du är
Only Gay
Idag har det (hittills) inte hänt mycket spännande. Har fördrivit tiden med att kolla på "Little Britain" större delen av dagen. Haha, fan vad kul det är. Påminner väldigt mycket om Hipp Hipp, fast brittiskt då. Min favortiscen är när det pågår ett viktväktarmöte, eller 'FatFighters meeting' och dagens tema är cravings:
-"What foods do we get cravings of?"
- "Chocolate!"
- "Yes, very good (skriver upp chocolate och stavar det 'Choclit')
- "Anything else?"
En kvinna med indiskt ursprung säger:
- "Fish and chips"
-"Sorry, come again"
-"Fish and chips"
- "it doesn't make... Again?"
- "FISH AND CHIPS"
- "Again?"
- " Eh! Forget it!"
- " Must be some sort of dish we don't get over here"
(Skriver upp curry)
Lol liksom...
Från roligt till tråkigt...
Klockan fem ska jag åka till andra sidan av stan, till Frölunda för att hjälpa min syster att flytta. Hon bor i en lägenhet med andrahandskontrakt som går ut nu, så hon skulle flytta till sin kille i Lövgärdet.
Trodde jag.....
Jag pratade med henne över msn igår och då kom det av en slump fram att hon skulle flytta alla saker till MIG!!!
Och när har du tänkt berätta det frågade jag. Varpå hon svarade, jag bara antog att du förstod det.
Jomenvisst.. jag är ju känd för att vara tankeläsare. Jag tänker för alla, därför är jag alla. Så känn dig inte så säker längre.
Vi hade tidigare kommit överrens om att hon skulle få ha de grejer som inte fick plats i hennes nya lägenhet i mitt tomma förråd sålänge. Men att gå från det till att hennes säng, soffa, tv och all annan skit skulle hit, så blir jag bara så förbannad. "Vi knökar in allt i förrådet, det löser sig. Du behöver inte vara orolig". Wtf, det handlar inte om oro, det handlar om att bli förd bakom ljuset. Igen! För det är sannerligen inte första gången hon undanhåller information till sista sekunden. På så sätt vet hon att jag inte kan säga nej. Jag älskar dig syrran, men fan vad lömsk du kan vara ibland. Det kommer aldrig gå att få plats alla grejer där, vilket betyder att jag måste ha en kaosfylld lägenhet under en obestämd tid. Blodet kokar, men vad ska man göra åt saken. Hade hon bara berättat att hon och hennes kille bråkat såpass att hon inte längre ville flytta dit och snällt frågat om hon fick ha sakerna hos mig sålänge, så hade det inte varit något problem. Det är bara den attityden, att hon tar mig för givet och utnyttjar såväl mig som mamma som gör att jag har lust att Homer-strypa henne.
*Skakar av mig ilska* Vad upprörande det kan vara att skriva, men samtidigt skönt att få ut sig allt.
Muse!
Shit vad jag har blivit kär i Muse! Har lyssnat på dem varenda dag i flera veckors tid och jag kan fortfarande inte få nog. Mina topp favoritlåtar (utan någon speciell ordning) är:
•Time is running out•Stockholm Syndrome•Blackout•Butterflies and Hurricanes•Exo-Politics•Micro-Cuts•Space Dementia•Muscle Museum•New Born•Bliss•Plug in baby•Feeling Good•Unintended•Uno•
Jag har aldrig stött på ett band som gjort så många mästerverk för att vara så relativt unga. De har tagit sig in på min topplista över favoritartister ever. För övrigt är följande band/artister också helt underbart grymma:
~ Antony and the Johnsons ~
~ Franz Ferdinand ~
~ Nobuo Uematsu ~
~ Evanescence ~
~ Jack Johnson ~
~ Jenny Wilson ~
~ The Strokes ~
~ Jason Mraz ~
~ The Knife ~
~ Tiger Lou ~
~ Coldplay ~
~ Laleh ~
och Depeche Mode såklart (efter en rejäl utskällning)
Inlägg Alpha
(Jag i Dubrovnic sommaren 2006)
Min fina kompis Bella tyckte jag skulle börja skriva blogg och rekommenderade denna sida. Har tidigare försökt mig på det här med bloggande (långt innan det slog igenom t.o.m.), men mina begränsade html-kunskaper har bara gjort det till en frustrerande aktivitet i längden.
Kanske ska börja med att skriva lite om mig själv.
Jag heter då Joacim och bor för närvarande tillsammans med min kombo Anna i en trea i Angered - Göteborg. Om ca 2 veckor dock, kommer lägenheten förvandlas till en ungkarlslya, eftersom Anna ska flytta till Kortedala. Efter ungefär lika lång tid ska jag även börja plugga på Göteborg Universitet, på ett femårigt program kallat apotekarprogrammet. Ser mycket fram emot det, eftersom jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb som vårdbiträde på ett äldreboende. Tänk vad många ny kontakter jag kommer få, och hur personligt utvecklande det kommer bli.
Fritiden ägnar jag åt musik, data, tv-spel, film och vänner såklart (det här börjar låta som en kontaktannons). Jag älskar verkligen att resa och lära mig nya språk och upptäcka nya kulturer, men tyvärr har man oftast inte råd att resa. Får göra det när jag är klar med utbildningen och får ett välbetalt jobb istället ;)