A flick of inspiration.. eller nåt sånt. Kände för att skriva ett inlägg idag. Kanske lite p.g.a. att Bella börjat skriva igen, kanske beror det på tristess. Hursomhelst. Heeeeeeeeeeej!

Såg att det var ungefär ett halvår sen jag skrev sist. Då skrev jag om min nära-sambo-upplevelse. Nu ska jag faktiskt bli sambo på riktigt. Tom har sagt upp sitt kontrakt och flyttar in till mig i maj. Me so happy :). Kärleken är på topp. Jag trivs förresten utmärkt här i min lägenhet på Lindholmen. Kan inte fatta att jag bott här över ett halvår redan. Börjar bli lite trött på min inredning bara, så ska nog försöka göra nåt åt det när jag får råd. Me so poor :( Hittade ett fint gym precis här i närheten (går att se från min balkong), så kommer lätt att skaffa mig ett kort där när mitt gamla går ut på Fysiken. Jag tycker Fysiken är prima, men det är sjukt segt att enkel väg dit är en halvtimme. Så förhoppningsvis kommer jag bli snygg(are) till beach 2009 med bara 5 min gångavstånd. Me so fit ;)

Skolan är ganska rolig nu. NU, inte förra kursen. Förra kursen läste vi analytisk kemi. Eller analkemi som vi så snällt kallade det efter ett tag, för det var den sämsta skitkurs vi nånsin läst. Receptet på dennna analklåda? En värdelös lärarinna som nog aldrig hört talas om pedagogik i sitt hemland (detta var första kursen hon höll i Sverige som nyanställd på Chalmers). Hon föreläste på engelska.. ett språk hon inte besitter!!! En attityd som gjorde att man inte ens iddes ställa några frågor: "What do you mean? I think it's easy!" etc etc. Me so angry :((
Men som sagt, NU är det kul! Nu läser vi farmakokinetik. Det handlar typ om vad kroppen gör med det intagna läkemedlet. Alltså t.ex. hur det tas bort från kroppen, hur snabbt osv. Det är mycket medicin och mycket matematik, vilket ju alltid är kul. Än så länge har det vi gått igenom varit överkomligt, men eftersom detta är en av nyckelkurserna för apotekarprogrammet så har vi blivit varnade att "vårt intellekt verkligen kommer få sig en utmaning". Så jag väntar bara på de där svettiga timmarna sent på kvällarna och helgerna när man försöker ta itu med ett problem som ter sig omöjligt, men som man gett sig f*n på att man ska klara. Nä, skoja bara. Dom kommer jag att hoppa över, men det kommer nog bli svårt ändå. Me so comfortably selective ~_-

Här är årets femte inlägg. Frekvensen på skrivandet är väl kanske inte i takt med BlondinBella eller nån liknande, men jag skriver nuförtiden mest när jag behöver ventilera och trassla ut mina tankar.

Det här med att flytta ihop är verkligen en svår grej. Jag har varit tillsammans med Thomas i sju månader nu och det här ämnet har hamnat på tapeten åtskilliga gånger. För nån halv månad sen var det spikat; han skulle säga upp kontraktet och vi skulle börja se oss om efter billiga flyttbilar. Sen dess har det varit en berg-och-dalbana av tankar om hur det skulle vara att bo ihop. Hade det ens blivit nån skillnad? Jag menar, vi umgås och sover hos varandra precis varenda dag ändå. Igår, efter vi varit på operan och sett Mary Poppins (gå och se btw), så tog jag upp det ämnet igen för jag har märkt att han undvikt att prata om det på senaste. Vi snackade aslänge och det visade sig att han är väldigt skrämd av tanken att säga upp sin lägenhet och inte ha nånstans att ta vägen ifall det skulle ta slut mellan oss. Anledningen att han inte sagt det tidigare var för att inte göra mig besviken, eftersom vi faktiskt hade spikat det innan och jag hade sett fram emot det så mycket. Och det är klart jag blev besviken, men samtidigt skulle det vara otroligt korkat att flytta ihop om inte båda känner att det är rätt till 100%. Det vi har tillsammans just nu har jag aldrig känt för någon tidigare. Vi har så kul ihop och jag skulle aldrig vilja byta ut vårt förhållande mot nåt annat. Därför skulle det vara så dumt att riskera det p.g.a. något sånt här. Vi väntar helt enkelt tills båda är redo.

Om än inte helt perfekt, så har jag nu blivit lite bättre på att motivera mig i skolan. Botmedlet mot min svacka? En stor dos härliga klasskompisar samt en intravenös dos av 10 mg interaktivt lärande. Har upptäckt hur mycket roligare det är att lära sig saker utanför boken. Jag upptäckte att, till vår kurslitteratur, medgick en cd-skiva som innehöll i grova drag bokens innehåll. Fast i utbyte mot platta och ljudlösa bilder fanns här bra och roliga inlärningsanimationer samt pedagogiska självtestförhör och liknande (nån som vill utmana mig på hormonjeopardy?). Gjorde även lite research på nätet och hittade några sidor med ytterligare grymt bra (och gratis!) inlärningssidor.

Har jobbat i helgen men i lördags var jag på 30-årskalas hos Malou! Hon hade verkligen ansträngt sig och förberett plockmat hela veckan. Minipiroger, pizzabullar, wraps, biscotti, cheesecake. Hur gott som helst. Kul var det också, var riktigt på g och hade knappt nån röst dan efter. Det jobbiga var att man skulle ställa om till sommartid den natten, så när jag trodde jag var hemma halv fyra så var hon egentligen halv fem och jag gick runt som en zombie på jobbet dagen efter, trots att jag började klockan ett.

Vi hade en intressant föreläsning idag om människans lukt- och smaksinne. Jag gillade föreläsaren även om hon insisterade på att prata om sin man hela tiden. Hon talade om hur man spottar ut saker som man registrerar som äckligt eftersom det tillhör vår överlevnadsmekanism mot giftiga ämnen. Jag funderade stark på varför vissa då, trots att det smakar pest och man inte hunnit utveckla något beroende, ändå fortsätter röka efter första cigaretten. Uppnår man nån slags tillfälligt mental retardation då som förstärks av t.ex. grupptryck? Jag vet iallafall att min efterblivenhet när det gäller niktotinintag varade i fyra år, och jag är så fantastiskt glad att jag till slut kom till mina sinnens fulla bruk så att jag kan få uppleva vardagen som den är ämnad att vara. Oförpestad och full av intryck som man annars missar. Jag låter kanske lite smått religiös.. men seriöst. Alla borde bli rökare och sedan sluta för att förstå hur jäkla bra man egentligen mår utan cigaretter. Och den person jag har att tacka mest är Allen carr som skrivit boken 'Äntligen icke-rökare'. Paradoxalt nog dog han i lungcancer för två år sen. R.I.P.

Föreläsaren var också omedvetet elak. Efter att berättat om hur lika gärna en chokladpralin kan aktivera belöningscentret i hjärnan och stimulera välbehag, så kan alldeles för många chokladbitar aktivera kräkreceptorer som gör att man lägger ifrån sig asken efter ett tag. Efter hon sagt det så vände hon sig till en i klassen och sa "Fast du ser ut att fortsätta äta ändå" Hon menade det inte så, men det lät så kul :) Intressant att veta är att när man äter stark mat så är det inte smaklökarna som aktiveras utan smärtreceptorer och när man käkar mentol så är det våra köldreceptorer som blir aktiva, vilket ger oss den friska smaken i munnen.

Är idag stolt ägare av alla tre Gudfadernfilmerna. Skam att man inte sett dem innan!

Igår var jag på blöt inflyttningsfest hos min kära vän Leila.. det var med den vanliga alkoholistligan + några nya ansikten, så vi hade skitkul. Leila blev piercad i tutten inne på toan av en sjuksköterska som heter Björn. Suzanne var och köpte pizza, men gick inte tillbaka till festen efteråt, utan stannade kvar i trappuppgången för att kolla vem som snabbast upptäckte att hon var borta.. jag vann efter typ 1½ timmas frånvaro. Min syrra var så jäkla schysst och hämtade mig och två andra kl 3 på natten och körde oss hem. Ikväll ska jag hem till henne, realkoholisera mig och se på melodifestivalen. Man får verkligen ta vara på sådan här helger när man varken jobbar, precis avsutat en kurs och ännu inte påbörjat nästa. Imorgon blir det fortsatt renovering i hemmet.. för- och efterbilder ska självklart upp här, men det dröjer nog ett tag till.

Okej. Nu har jag hållt andan i x antal månader, men nu är det dags att börja ventilera igen. Här kommer en kort sammanfattning innan vi börjar med nutiden:

• Skola
• Jul, Nyår, Fylla år
• Skola

Okej, det där var tragiskt...

Anyhow.. Idag höll mitt kök på att brinna ner. För några veckor sen var jag överlycklig över att ha fyndat en vattenkokare och en brödrost på Netto (allt ifrån pretto) för endast 198 :- tillsammans. Just nu känns det inte lika värt det. Det började med att jag sedvanligt stoppade ner två bröd i rostaren och satte mig sedan vid datorn. Efter en stund kände jag hur det luktade bränt och i nästan samma stund började brandlarmet tjuta. Då jag rusade in i köket upptäckte jag hur rök vällde ut från brödrosten och i panik försökte jag trycka på cancel-knappen för att få upp de förkolnade brödbitarna, men insåg snabbt att det var lönlöst. Istället drog jag ur kontakten och tvingade upp brödet med spaken på sidan så att de flög upp i luften och ner på golvet fortfarande glödande likt kolet på en stilla avsvalnande lägereld. Eftersom jag inte kunde plocka upp det heta glödbrödet med en gång så blev det ett fult kvadratiskt brännmärke på golvet. Jag ska verkligen kräva ersättning från Netto. gah! orka!
Sen var det lite lustigt när jag var tvungen att ringa och berätta för nån vad som hänt, så ringde jag till min mor och precis när jag berättade att det nästan börjat brinna hos mig så går brandlarmet i skolan som hon jobbar i. How big are the odds liksom.

Jag drömde att jag och mitt one night stand (Viktoria haha) skulle ha barn tillsammans. Inte en aning om hur man bär sig åt, sprang vi runt i panik med händerna ovanför huvudet, men så plötsligt började en blond kvinna i tvn prata med oss och bad oss att åka till BVC så att vi kunde planera vår framtid på ett riktigt sätt (i motsats till att springa omkring i slumpmässiga cirklar). På vägen dit stannade vi vid Kungshöjd och kollade på en lägenhet där som jag fått erbjudande på (i verkligheten har jag sökt lägenhet där, men inte fått nåt svar *buttrar*). Vägen till BVC var sedan så oerhört lång och verkade aldrig ta slut. Samtidigt fick jag mycket tid att tänka på hur det skulle vara att ta hand om en liten bebis och jag gjorde upp ett schema på vilka tider jag förmodligen aldrig kommer att få sova. Jag räknade ut hur mycket det skulle kosta och hur mycket jag skulle ha kvar av mitt studiebidrag efteråt. Och studierna? Skulle jag vara tvungen att hoppa av skolan? Men trots allt det negativa som tillkommer den lilla vulvasekreterade varelsen, så kunde jag inte se fram emot det mer heller. Tänk att få följa ens egen avkomma genom livet och se honom/henne växa och utveckla sina sinnen.
Det var mitt i all denna salighet som jag då vaknade och jag har nu fortfarande kvar känslan av hur underbart det skulle vara att ha en bebis. Ge mig en nu!

Jag är rätt trött på att blogga nu som kanske märks, men jag ska inte ge upp riktigt än. Man hamnar alltid i perioder där man ibland skriver varje dag och ibland (läs: nu) bara får ihop något enstaka i månaden.

Aaaanyway..

Det händer saker hela tiden känns det som. Var på en underbar weekend, med det vanliga kompisgänget, i London mellan 7-10 septemer. Skoj  skoj! Massa pengar borta, men köpte iallafall lycka för dem... och en helt ny garderob. Ett tips om ni är i London är att åka till Oxford Street och leta upp affären Primark. Helt sjukt billigt och faktiskt inte alls dumma kläder (jämför: Ullared).

Annars är det hektiskt som vanligt i skolan. Läser om metabolismen nu, vilket är asintressant, men samtidigt väldigt intensivt då vi har föreläsningar mellan 9-15 nästan varje dag. Så har jag också börjat jobba varannan helg igen. Det innebär att jag har hela fyra lediga dagar varje månad. Får la se hur lång tid det tar innan man går in i väggen igen, men eftersom jag börjat träna känns det som man har mycket mer energi än tidigare terminer. Det går nog bra ^_~

Hmm, nåt mer? Jo, jag har börjat sticka med två klasskompisar. Hur macho är inte det? Vi träffades första gången igår och påbörjade våra halsdukar (nånstans måste man börja). Jag hade inte hunnit köpa några stickor, så jag använde kinapinnar som jag hade hemma. Det gick hur bra som helst! 99 hundradelar kvar, sen slipper jag frysa i vinter.

Veckan har varit riktigt hektisk, men också sjukt kul. Hälsade de nya apotekarna välkomna i veckan genom att vara fadder, tillsammans med ett par andra från klassen. Att få leda en grupp snarare än att bli ledd var faktiskt mycket roligare, även om vi också hade det kul förra året. Men nu hade man folk som såg upp till en och man blev tvingad att vara social nästan konstant, vilket hade skrämt mig lite innan, men efter att ha lärt känna de flesta visade de sig också vara människor. Dessutom tävlar grupperna mot varandra och det är vi som delar ut poäng. Detta leder till massor med fjäsk i form av t.ex. godis, massage och öl. Hemskt uppskattat :)

Vi har en rätt mild nollning där folk inte tvingas till något och, visst, det blir väl en del drickande, men det är självklart också frivilligt (till skillnad från Chalmers). Om nollorna ska skämmas ut offentligt brukar de stå för det själva. Igår t.ex. tog en nolla av sig alla kläder på götaplatsen mitt i natten och badade i poseidon-fontänten. Undrar om han har nån fylleångest idag. Det är synd att inte alla veckor kan vara lika roliga.

Avslutar med en bild på årets fisk i den stora fiskrugby-finalen.

Efter en intensiv fredag och lördag kände han sig ovanligt rastlös denna tidiga söndagseftermiddag. Det liksom spratt i benen, vilken position han än intog och drevs smått till vansinne av den ilande smärtan som strålade ner längs höger ben. En heldag på Liseberg föregående dag hade satt sina spår i den gamla ryggskadan, då 90% av tiden hade handlat om att stå i kö, precis överallt. Han satt stilla vid fruktostbordet och funderade på om det hade varit värt det. Samtidigt svaldes två panodil med lika många klunkar vatten. Definitivt inte! Men sen var det inte heller för sin egen skull han valt att åka dit, utan för sitt kusinbarn med tillhörande familj som kommit på besök från Axvall. Om inte hans syster varit med, hade det varit än mindre värt det, men lyckligtvis följde hela familjestyrkan med. Vilket inte var allt för vanligt.

Åttans spårvagn dånade fram längs de gamla spåren. Brodern och systern hade satt sig en bit från resten av sällskapet och började av nån anledning prata om deras pappa som de båda sedan länge sagt upp kontakten med. De utbytte deras värsta minnen från tiden som barn med en alkoholiserad far och blev båda mycket förvånade över saker han gjort som den ena kom ihåg men inte den andra. Det kan te sig lite underligt, men detta var faktiskt första gången de hade delat sina tankar med varandra om sin barndom. På många sätt kändes det nyttigt, på många andra rev det upp gamla sår, men i det hela hade nog båda haft tillräckligt lång tid på sig för reparation att det faktiskt inte betydde så mycket längre. Det var redan ett avslutat kapitel, och ingen bok man skulle få för sig att vilja läsa om igen.

Väl inne på nöjesparken möttes Joacim av pengaslukande stånd och spel, köer så långt ögat kunde nå och en irriterande stor mängd andra människor, framförallt småbarnsfamiljer och godisnappsugande emo-tonåringar. Ett helt klart annat perspektiv sågs ur kusinbarnets vinkel, då en pirrande känsla i magen uppstod av alla de klara färgerna, lukten av popcorn och de exalterande attraktionerna. Efter en viss övertalning följde han med sin syster och kusinbarn för att åka kaffekopparna. Inget som han direkt kastade sig in i frivilligt eftersom detta var dagen efter en rätt intensiv öldrickarkväll och det roterade redan mycket i magen som det var. Men hur som stod han nu där i kön bredvid den exalterade och ansiktsmålade 4-åringen. Plötsligt fick han syn på en kvinna i 30-årsåldern som satt i en kopp med sina tre barn och ett fjärde i magen. Trots sin läggning kunde killen inte slita sin blick från denna människa, som var den vackraste skapelse han skådat. Det riktigt lös om henne och för varje varv de möttes när hon åkte runt i karusellen tittade han på henne och hon tittade tillbaka mot honom med ett varmt leende. Det kändes underligt och helt oväntat, med sedan var det slut lika snabbt som det började.

Glasskön var lång, men det började bli varmt och alla kände de för något svalkande. Med armarna i kors stod han bredvid sin syster och stirrade på menyn. I sin vänstra ögonvrå uppenbarade sig en man som stod i den andra kön och kollade åt deras håll. Nyfiket vred han sitt huvud och upptäckte att mannen, som var runt 30 och sådär moderiktigt skäggig, stirrade direkt på honom. Blygsamt drog killen tillbaka blicken, men kollade senare åt hans håll igen och upptäckte att den snygge mannen fortfarande hade en intensiv blick. Vad är det som händer idag egentligen tänkte han, och samtidigt som denna tanken begynnades kollade han lite åt vänster och fick till sin förvåning syn på den vackra kvinnan från kaffekopparna. En snabb insikt kom fram om att de båda var tillsammans, förmodligen gifta, med så många barn som omringade dem. Killen blev stum av tanken att han vid två separata tillfällen fått intensiv ögonkontakt, nog även kallat flirting, med två människor som sedan visar sig vara tillsammans med varandra. Han undrade om det berodde på att de hade ett dåligt förhållande, eller om de båda kommit överrens om att leta upp en lämplig partner för att piffa upp sitt sexliv.
-Vad ska du ha för något? frågade glassexpediten för andra gången'. Verkligheten kom tillbaka, men han var inte längre sugen på något utan gick därifrån. Paret gjorde sin beställning i kön bredvid och gav killen en sista blick innan de gick därifrån. Det är inte bara 4-åringar som får pirr i magen av nöjesfält.

Grävskoporna var inte synliga genom de neddragna persiennerna, men det genomträngande skrapande ljudet hade pågått ända sedan tidig förmiddag. Hela rummet var fullt av spår från de två gångna dagarna som bestått av två bästa vänners framhävande av respektives sämsta ovanor. Tomma chipspåsar dröste på golvet, papperskogen var till hälften fylld av hastigt upprivna snickerspapper och flottiga handkontroller till tv-spelet vilade i den obäddade sängen. Intaget av tomma kalorier hade, traditionsenligt, lett till ångest för oss båda, men vi hade som vanligt haft lika kul på vägen. Att vi hade kul var lite förvånande för min del, eller kanske bådas. Viktorias pappa har efter en längre tids sjukdom gått bort i dagarna och lett till stor sorg i familjen. Det hände så nyligen att inte ens en dödsannons hunnit komma in i tidningen. Att vi hade precis lika kul som vanligt, var därför både en lättnad, men samtidigt lite oroande. Som trogen vän skulle jag självklart tröstat henne så länge det behövdes, men jag antar att alla har sina sätt att hantera sorg, och om det innebär att jag behöver få nån att skratta så är jag inte den som är den. Tvärtom. Jag är bara orolig att känslor lätt blir förträngda och lagras i en tunn och skär glasburk om det inte får bearbetas tillräckligt, och i rättan tid. Det enda som har svar på det är framtiden. Eller legitimerade psykologer.

Att lycka kunde porträtteras på en rektangulär pappersbit fick jag även uppleva idag då en kort trip till Angered centrum innebar uthämtandet av tre stycken glorifierade Muse-biljetter. Efter den 21 oktober kommer jag att kunna dö lycklig.

Horoskop, har jag kommit fram till, är ett finurligt fenomen. Min tenta jag hade för nån månad sen hade nummer 13. I mitt horoskop samma dag (stenbocken), stod det att mitt turnummer skulle vara 13. Då är det klart att jag känner mig lugn och tror att jag klarat den. Astrologi är ju ändå erkännt bevisat av den naturvetenskapliga fakulteten. Det är klart att stjärnornas positioner driver mitt, och alla andra stenbockars, öde åt samma håll just den dagen. Hursomhelst. Jag klarade inte tentan, och den logiska slutsatsen måste ju vara att det var tryckfel i tidningen.

Igår träffade jag Jennie i stan. Vi hade bestämt oss för att lära känna Göteborg bättre. Helt förståligt för Jennie i och med att hon är född och uppvuxen i Vilhelmina och bara bott i Gbg ett år, men desto mer tragiskt för min del som bott här alla mina 22 år. Vi tog med karta och kamera och började färden med att gå till Kronhusbodarna och köpte oss varsin maffig 'kalla-den-vad-du-vill-boll' som färdkost. Sen kan jag väl berätta om vår färd genom stan i detalj, men misstänker att det skulle vara lite småtrist att bara rabbla upp massa gator. Jag vet inte om jag lärde mig så mycket nytt, hade tydligen bättre koll än vad jag trodde, men det var mysigt och vi slutade dagen med middag på Chez Ami och sen ett par öl på P.C bar. Lite bilder kommer väl kanske allt eftersom.

Idag har jag:

1. Druckit cola och ätit choklad
2. Druckit choklad och ätit kola

Jag har även bakat jättemumsig mozarella/tomatpizza. Skåda denna delikata kaloribomb

Jag kom precis hem från ännu en tur runt den gröna milen. Inte för att jag hade några bekymmer idag eller nåt liknande, utan eftersom jag fortfarande hade kvar känslan från igår hur skönt det kändes. Men jag har lärt mig nu att man ska ge sig ut utan förhoppningar, för idag var det väldigt segt och min kropp hade inte hunnit återhämta sig. Det var första gången min benkraft tog slut före min anda och ungefär halvvägs snubblade jag över en rot och skrapade upp mina händer. Men vad som är ännu värre är att jag även skrapade upp min iPod som jag jämt håller i handen när jag springer.. och så tappade jag en sån plupp till hörlurarna (lustigt nog på nästan samma ställe som jag gjorde igår), och det tog evigheters letande på marken innan jag upptäckte att den suttit kvar långt inne i mitt öra hela tiden.